Veckosammanfattning

Efter kräftfiskehelgen blev det först en löprunda på tio km i Spikbodarna och två cykelturer runt Brunfloviken (snittfart 32,0 respektive 31,6 km/h) följt av ett löppass i barfotaskor på fem km som gjorde vaderna rejält stumma. Efter fredagen som vilodag så var det dags för en lite längre cykeltur på lördagen, knappt 80 km först runt Brunfloviken och sedan via Frösön en sväng ut till Dvärsätt och tillbaks in till stan.

Medelhastigheten landade på 30,4 km/h, vilket känns helt ok med tanke på att ursprungsidén faktiskt var ett rätt lugnt pass. Eftersom jag påbörjade rundan efter en rätt sen frukost fyllde jag på med russin ungefär halvvägs men höll ändå på att få slut på energi strax innan jag var hemma.

Det gick inte undan de sista kilometrarna kan jag säga. Vädret var helt ok, runt 20 grader och måttligt duggregn som nästan kändes som dimma mot kroppen - skönt.

Nu blir det en lugn söndag då jag inte har planerat in något pass alls och sedan får vi se vad som händer i veckan.

En träningshelg som gick...

Vad får man månne om man kombinerar...

... en glödhet vedspis...

... med stugans immiga fönster...

... och dessa gynnare? 

Jo, en helg vars träning gick kräftgång kan man säga. Efter sex dagars träning i sträck just innan färden till stugan blev det sedan fyra vilodagar i följd. Sedan blev det på måndagen en mils terränglöpning följt av två dagars cykling. Måste passa på att lufta racern när det för första gången på rätt länge inte regnade ju.

Tio km löpning

Eftersom regnet till och från har vräkt ned här de sista dagarna så har det inte blivit något mer racercyklande sedan i lördags. På måndagen blev det 30 km mestadels landsvägscykling (eller snarare cykelbanscykling) med mountainbiken. Idag blev det sedan ett terrängpass på tio km uppe i Spikbodarna, det längsta löppasset sedan mitten av maj faktiskt. Visst, vaden känns av men det gör inte direkt ont så jag kör på och har på rikligt med kylgel efter varje löppass. Hoppas det går vägen. Om inte annat så närmar sig ju faktiskt tiden för magnetröntgen med stormsteg, då kanske man får reda på vad det är för elände som drabbat vaden iallafall.

Helgens bravader

Även lördagen bjöd på ett cykelpass med nästan samma sträckning som det på fredagen. Med racercykeln känner jag mig än så länge inte helt bekväm i korsningar och dylikt eftersom det är svårare både att få ur och sätta i skorna i pedalerna. Helst vill jag helt enkelt inte stanna alls. Därför blev det lite justering av färdvägen och den blev ungefär en kilometer kortare än dagen innan. Medelhastigheten blev också fantastiska 0,1 km/h snabbare!

Idag är det ju söndag, alltså vilodag enligt en del. Jag passade på att springa en av femkilometersslingorna uppe i Spikbodarna istället, förvisso efter en hel del slappande. Det var jobbigt i början, som det ju ofta är efter ett uppehåll, men sedan kom jag in i det och det blev riktigt skönt. Bara minimal känning i vaden också, så det är bra. Bra vader, alltså.

Kolfiber så långt ögat kan nå

Racern inköptes tidigare i veckan, men jag har inte haft tid att ta någon längre tur av olika anledningar. Det har bara blivit ett par rundor på typ fem km vardera, löjligt korta alltså.

Idag var det så dags att testa rundan runt Brunfloviken. Tog inte i så värst mycket även om jag inte direkt slöcyklade heller, men 30,7 km/h blev snittfarten iallafall. Detta att jämföra med 28,2 som snabbast med mountainbiken. Nu var ju i och för sig inte rundan exakt densamma, med mountainbiken brukar jag köra en bit på grusväg först, men å andra sidan finns det några rejäla nedförbackar också. Jämförelsen är alltså inte rättvis på något sätt. Det jag noterade är hur som helst att jag betydligt oftare låg en bit över 30 km/h än jag brukar.

Skam vore väl kanske annars, med tanke på hur mycket mer lättrullade de toksmala däcken är och hur mycket lättare cykeln är. Vikten skall ligga på ungefär 7,5 kilo, att jämföra med 10,5 för terrängcykeln.

Hur man uppnår en sådan vikt är självklart genom att använda kolfiber i ramen och gaffeln.

Det skadar inte om även sadelstolpen är lätt.

Även skosulorna bör bidra till att hålla den totala ekipagevikten nere.

Det enda jag saknade på turen var kadensmätaren som sitter kvar på mountainbiken. Får se om jag bara flyttar över den under den lilla kvarvarande säsongen eller om jag köper en till redan nu. Jag debatterade faktiskt lite med mig själv under cykelturen hur jag skall göra, det är ju faktiskt mer intressant med kadensen när man cyklar landsväg än i skogen, ungefär som det är när det gäller löpning.

Racertankar

Innan jag var ut på min simpla och ganska lugna 30-kilometersrunda på mountainbiken igår så hann jag slinka in på två cykelaffärer för att kika på racers. Provcyklade en Nishiki med kolfiberram och en Scott med aluram. Fick efter lite förhandling ett hyfsat erbjudande på Nishikin och åkte sedan till den andra butiken för att prova en av cyklarna jag kollade på häromdagen. Det var lite för nära stängning för att de skulle hinna montera pedaler etc så jag skall prova den på måndag. Det är en Fuji med kolfiberram och snäppet värre komponenter än på Nishikin. I och för sig är det en 09:a, men det skiljer nästan ett kilo i vikt och något år hit eller dit när cykeln ändå är oanvänd spelar i min värld ingen större roll. 09:an är ju rejält nedsatt och hamnar på ungefär samma pris som Nishikin. Nåja, vi får se vad som händer.

Morgonjogg i USA och lunchcykling i alperna

Lördagen blev verkligen en händelserik dag. På morgonen blev det en morgonjogg på ungefär 12 km och vid lunchtid tuff cykling på drygt 60 km i Schweiz alper.

Eller så har Garmin Connect STORA problem med sin websida efter försöket till uppdateringar häromdagen. För när jag efter visst besvär hade fått in mitt eget pass, 30 km cykling i de lokala och simpla omgivningarna, såg jag två andra som jag inte riktigt kände igen.

Den första okända människan har sprungit 12,56 km med en snittfart på drygt sju min/km och ändå förbränt 1459 kcal. Det låter rätt mycket, jag kollade på ett av mina pass från i våras där jag sprang 12,88 km med en snittfart på ganska exakt 5 min/km och brände 826 kcal. I och för sig så verkar amerikanen inte haft pulsbälte på sig, det kanske är därför det blir felaktiga uppgifter. Jag blir ju nyfiken på vad det är för en människa hur som helst; är det någon väldigt överviktig som nyligen börjat med löpning och därför de höga siffrorna?

Nästa främling har som sagt cyklat drygt sex mil i de Schweiziska alperna. Inte heller denna person har använt pulsbälte (vad är det med folk?) men däremot Garmins mest avancerade cykeldator, Edge 800, som har barometrisk höjdmätare. Därför kan man lita mer på höjduppgifterna (än om det vore GPS-mätning som är mer eller mindre värdelös för att mäta höjd) som säger att stigningen varit 1547 meter. Då är det kanske inte så konstigt att trots medelhastigheten på blygsamma 17,7 km/h har kaloriförbränningen varit på rejäla 3171 kcal. Även här gör förvisso avsaknaden av pulsbälte att den uppgiften bör tas med en ännu större nypa salt än annars, förstås.

När man sedan tittar på höjd- och hastighetskurvan bekräftas misstankarna om den kuperade terrängen; Han eller hon har ju faktiskt brassat på rätt rejält i nedförsbackarna och varit upp i över 64 km/h vilket ju känns rätt snabbt på en cykel.

Tänk vad man kan fördriva tiden med när man fortfarande dras med förkylningssymptom. Det här är förresten mitt tvåhundrade blogginlägg.

Snart helg

Igår blev det mot förmodan, och trots fortsatt snuva (men inget halsont så då är det väl ok?), ett varv runt Brunfloviken igen - samma runda som i lördags. Gick faktiskt lite snabbare än i lördags också; 28,2 km/h i snitt. Hann även med att dessförinnan gå till närmaste lokala cykelaffären och kolla på racercykel. Blev intresserad av en för dyr och en ännu dyrare. Det skiljer ungefär ett kilo mellan dem (8,4 respektive 7,4). Hrm.

Idag blev det bara en liten promenad på en dryg halvmil för att få igång cirkulationen litegrann. Bäst att inte utmana ödet ännu mer eftersom förkylningen fortfarande finns i bakgrunden så att säga. Jag vill ju kunna köra något pass, antingen löpning eller cykling, i helgen också. Bara ett arbetspass kvar så är man där.

Tvättcykler

Eftersom jag inte är helt återställd än så hade jag egentligen inte tänkt att röra på mig mer än att ta en lugn promenad idag innan jag börjar arbeta på eftermiddagen. Nu blev det inte så, utan jag tänkte att jag kan ju lika gärna ta ett lugnt cykelpass. Nu blev det nästan så, det blev iallafall ganska lugnt med en medelpuls på modesta 128 bpm och medelhastigheten hamnade på knappt 25 km/h. Det borde jag ju inte  bli sämre av hoppas jag.

Passade även på att blaska av cykeln nere vid småbåtshamnen (hrm, vi har ju inte ens någon storbåtshamn så det kanske är överflödigt att säga så) där det finns en slang man förhoppningsvis får låna. Efter sista terrängpasset blev det inte av att jag tvättade av cykeln alls. Det är ett elände att hålla en cykel ren när man bor i lägenhet, när det värsta var bortspolat med slangen så for jag hem och använde två hinkar, den ena med bilshampo i och den andra med rent vatten, för att ta bort resten. Nästa terrängpass får nog dröja några dagar till, för det är mycket svårare att cykla lugnt i skogen.

Fördömt / för dumt

Jaha, så var det dags för förkylning igen då. Jag hade faktiskt lite känning i halsen redan i lördags morse men eftersom det gick över rätt snabbt så tänkte jag att det nog inte var något och tog den där rundan runt Brunfloviken där snittfarten faktiskt hamnade på exakt 28 km/h. På kvällen blev det sedan lite värre och på söndagens morgon gjorde det rejält ont i halsen. Idag gör det också ont och näsan rinner, det får bli några dagars ofrivila alltså.