Häromdagen funderade jag litegrann på löpning i ett historiskt perspektiv, närmare bestämt när vi sprang omkring på stäpperna och jagade mammutar eller vad det nu var.
Min kropp verkar inte gjord för löpning. Visserligen är jag rätt lång och smal, men för att inte falla i bitar krävs det skor som motverkar överpronation och ortopediska sulor som stöder mina låga fotvalv. Inte för att det verkar hjälpa, innan löparknät som jag kämpar mot nu hade jag problem med både rygg och benhinnor. Problem som för övrigt säkert bara ligger latent tills jag eventuellt kommit över löparknäträsket.
Om jag hade levt på mammutåldern, hade mina föräldrar då lämnat mig åt mitt öde i femårsåldern för att jag var hopplös som löpare eller hade jag kunnat livnära mig som sköldpaddsjägare?
Eller är det så att alla dessa mer eller mindre tekniska hjälpmedel gör att kroppen ytterligare förtvinar? Är det barfotalöpning som är grejen? Åtminstone i små mängder för att stärka kroppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar