Litet lugnt lerpass

Knät kändes bra i morse så efter frukost tog jag bilen och svischade iväg till Spikbodarna för ett litet terrängpass. Det blev fem kilometer i lugnt tempo för även om gårkvällens pass var lugnt och jag inte kände av benen något särskilt i form av trötthet så är det försiktighetsprincipen som får gälla ytterligare ett tag.

Det var faktiskt is på en del vattenpölar och det kändes som att ett tunt islager ovanpå leran på vissa ställen bromsade upp steget kanske en mikrosekund innan man klafsade igenom. Med säkerhet inbillning, men det kändes iallafall lite krispigt så där.

Komfortpass

Sådär, efter två vilodagar blev det äntligen ett pass igen. Eftersom jag är lite orolig för vänsterknät tog jag det dock lite lugnt. Gick först 2,5 kilometer som lite uppvärmning och sprang sedan 7,8 i lugnt och skönt tempo, snitt 5:12 min/km och puls 156. Det gick lite snabbare mot slutet, så det var bra.

Friskt och skönt ute, premiär för mössa och andra gången för säsongen med vantar. Höst är faktiskt inte så dumt. Blev skön känsla av att springa i mörkret, koncentrera sig på steget och ha öronen fulla av Offsprings senaste (2008) skiva. Har lite planer på att väva in musiktips här framöver, vi får se hur det går med det. Nämnda skiva inleds iallafall med några riktigt bra låtar men sedan vetetusan. Rekordpasset i söndags utfördes förresten i samarbete med The Black Pacifics nya skiva; hård och bra punk.

Kände inte av knät på hela rundan, men när jag skulle "skaka loss" benen lite precis innan jag gick in så började det kännas konstigt, men inte ont. Bäst att vara försiktig, får se om det blir något imorgon förmiddag eller om det får bli vilodag.

Slöhet

Ikväll känner jag mig förslöad. Skulle egentligen vilja sticka ut och röra på mig lite, men det blev så sent efter arbete och handling av mat samt tillagning av middag. Har även känt av knät (det vänstra den här gången) litegrann efter förra fartpasset, så det är väl egentligen rätt att ta en extra vilodag. Lik förbannat känns det som att jag bara är slö.

Nåja, har slutligen beställt ett par Inov-8 X-Talon 212 för att försöka krama ur det sista ur terränglöpningen innan det är en meter snö i skogen. Jag hoppas de kommer snart och att jag lyckats pricka rätt storlek. Hur svårt kan det vara för skofabrikanterna att komma överens om en storleksstandard som är användbar? Tydligen jättesvårt. Chansade på en storlek större än normalt, det fungerade ypperligt för Adiosen och verkar ha fungerat för andra enligt rapporter på nätet.

Inov-8 misstycker säkert inte till att jag lånar en bild från deras sida som illustration till detta inlägg.

Pers

Igår lördag blev det bara ett lugnt pass på femkilometersrundan i Spikbodarna för att visa sambon hur det ser ut där. Idag söndag kände jag att jag ville kompensera med antingen distans eller fart, det blev fart på asfalt.

Nu är ju allting relativt, men för mig så är ett snittempo för fem km på 4:25 snabbt. Jag gick ut på knappt 4, men det kändes lite väl snabbt, så jag lugnade ned mig rätt omgående till i närheten av snittempot.

Nu, några timmar efter passet, känns benen rätt stumma, ungefär som om jag skulle sprungit ett långdistanspass, så det är bra. Skorna som användes var Adiosen, och jag tror jag fick till ett rätt bra mellanfotssteg, möjligen med undantag för sista biten då jag försökte mig på en spurt efter den rätt jobbiga uppförsbacken som rundan slutar med.

Terrängpass utan större inspiration

Idag efter frukost var jag faktiskt inte så jättesugen på det planerade förmiddagsterrängpasset, mycket på grund av att mina vader fortfarande var rätt stumma efter passet innan. Jag tänkte att jag kan ju alltid ta med mig kameran och ta det lite lugnt, och så stack jag ut iallafall. Det var som vanligt rejält blött, vilket jag förvisso inte är förvånad över med tanke på allt regnande. Tog för övrigt nytt rekord i plurrning i modern tid; upp (ned?) till knät.

Skall det förresten vara så svårt att tillverka terrängskor som inte suger åt sig vatten och lera som en svamp? Våtvikten på mina skor måste vara det dubbla mot torrvikten, och det är inte okej. Det är inte heller okej att det tar över ett dygn för skorna att torka. Jag känner att jag verkligen vill ha nya terrängskor, men frågan är om det finns några som fungerar så bra som jag vill? Har ju sneglat på Inov-8 X-Talon 212 ett tag, men hittar ingen information på nätet om hur bra de är när det gäller just dessa saker.

Apsfalt

Hade ingen riktig plan för dagens pass och kände mig helt slut efter jobbet idag, så ett tag var jag nära att strunta i att bege mig ut. Som tur var så tog jag mig i kragen, drog på mig apskorna och stack ut.

Jag började med att gå en kilometer och sprang sedan de sista 4,5 kilometrarna på lugnviksrundan. Längsta apskopasset hittills, både när man räknar total löpsträcka (från 3,5 till 4,5) och sträcka på asfalt (från en till 4,5). Känner av det rätt bra i vaderna och hoppas bara att det ger med sig till på onsdag då jag jobbar kväll och siktar på att spendera en del av förmiddagen i terrängspåret.

Lördagspass

Idag hade jag tänkt mig ett lugnt löppass, eller kanske bara en promenad, men det blev en slags kompromiss. Det blev fem kilometer promenad och sedan fem kilometer löpning i 4:42-tempo, alltså ganska snabbt för att vara jag. Första asfaltspasset på ganska länge, faktiskt.

Som bonus fick jag även förklara vägen för några möjliga bärplockare som ville hitta en mataffär.

Pannlampspass

Hela dagen idag gick jag och laddade mentalt och funderade på hur jag skulle göra med det planerade pannlampspasset ikväll. Efter att middagen fått sjunka litegrann var klockan nästan 20 och då tyckte jag inte att jag kunde vänta längre så då bar det iväg. Knatade upp de ca 2,5 km till utgångspunkten för terrängspåret och påbörjade sedan de ungefär elva kilometrarna löpning.

De första ca 2,5 km av terrängspåret har elljus så det var inga konstigheter. Sedan började det roliga. Fem kilometer i bitvis ganska knagglig terräng med bara pannlampan som ljus, det var lite spooky faktiskt, särskilt de två gånger då jag hörde först en fågel flyga upp bredvid mig och sedan hörde något slags djur vid sidan av stigen. Halkade omkull litegrann vid två tillfällen också men utan att skada mig något.

Tja, det var ju roligt att testa något nytt, men jag vet inte riktigt om jag kommer fortsätta att springa i sådant här totalt mörker, det måste jag fundera på. Det här var det längsta passet på två veckor, så jag tog det rätt lugnt och snittade en puls på 157 slag.

Höst

Eftersom jag haft rethosta sedan vistelsen i Grekland så har det bara blivit någon promenad på slutet. Igår kväll däremot så vågade jag mig på att springa en bit. Drog på mig apskorna och gav mig ut på en runda på totalt 10,5 km varav 3,5 km löpning. Planen är ju att öka distansen i apskor väldigt försiktigt, kanske med en kilometer i taget. Så blev det iallafall den här gången; tidigare har ju löppassen varit ca 2,5 km långa.

Hur känns då halsen? Jotack, helt ok, även om rethostan finns kvar litegrann i bakgrunden. Idag får bli en total vilodag så hoppas jag kunna köra ett lite längre terrängpass imorgon. Nu börjar ju mörkret bli en faktor att ta hänsyn till, igår var reflexvästen på för första gången sedan i vintras. Imorgon kanske det blir ett panlampspass uppe i spikbodarna, det känns lite lockande.

(V)arma land

Sådär, tillbaks från EU-landet Grekland. Pga viss förkylning blev det mer sol, bad och vin än löpning. Det blev en liten runda iallafall, totalt en mil men bara ungefär 2,5 kilometer löpning.

Jag hade föredragit ett terrängspår eftersom på denna grekiska ö, Zakynthos, körde genomsnittsgreken ungefär som våra svenska rattfyllon. Debatterar med mig själv huruvida det är trafikdöd eller slapphet som ligger bakom att det inte syntes till några andra motionärer än undertecknad under ovanstående runda. 

Fortfarande lerigt

Det blev ett terrängpass även idag. Gick först till elljusspåret som går förbi Körfältet och sprang sedan till Spikbodarna och körde femkilometersslingan där.

Jag passade på att prova terrängskorna jag köpte i våras för att se hur de skulle fungera. Spontant har de visserligen helt okej grepp, men har för hög sula och verkar inte vara särskilt snabbtorkande. Jakten på en bättre terrängsko fortsätter alltså.