Kroppen ville

Vem som helst kan väl må lite illa eller uppleva att magen kanske inte är hundra procent okej när man vet att det finns bajspartiklar och parasiter i vattnet man dricker, fast det numera är kokt. Hur som helst, kroppen kändes bra idag så det blev som planerat ett terrängpass i Spikbodarna. Milen  i de dryga femton minusgraderna gick på lite mer än en timme vilket gav ett medeltempo på svindlande 6:40 min/km. Fast när man känt underlaget är det inte förvånande, man halkar hit och dit i snön mest hela tiden. Medelpulsen låg på 149 bpm, så jag tog ju inte direkt ut mig heller, även om jag är lite seg i benen nu trots allt.

Näe, ingen idé på en bra rubrik

Från början var tanken att det skulle bli ett terrängpass på 10 km uppe i Spikbodarna idag. Efter mycket velande fram och tillbaks och eftersom magen inte kändes riktigt som den skulle så blev det bara ett lugnt pass på 5,5 km på lugnviksrundan. Snittpuls 145 bpm och ett medeltempo på ungefär 5:30 min/km. Det var ytterligare lite friskare i luften än sist; denna gång ungefär -17C. Om kroppen vill så blir det terrängpass på tisdag istället när jag är ledig.

Missnöje

Livet i Östersund detta veckoslut har präglats av misstanken att det lever en parasit i kattenvattenledningssystemet. Därför rekommenderar kommunen att vattnet kokas innan förtäring. Tyson, som föredrar att dricka vatten direkt ur kranen, är därför inte helt nöjd med situationen just nu.

Lungplus

Idag var det för övrigt ganska kallt; termometern visade på ungefär -15C när jag stack ut. Det är det kallaste passet hittills den här vintern, men det verkar snart bli ännu lite kallare. Vad som gör löpningen komfortabel trots kallgrader är en sådan här manick:

Denna Lungplus Sport gör att även riktigt kall vinterluft blir helt okej att andas. Jag använde den själv vid löpning i som kallast ungefär -28C förra vintern utan problem. Inköpt på det riktiga Apoteket, det statliga alltså, för 250 riksdaler förra vintern.

Självklart ser man ut lite som ett UFO med den här i munnen, men det tycker jag att man får bjuda på. Jag har inte testat den där andra typen av värmeväxlare som ser ut mer som en skyddsmask, men jag kan se framför mig att det är svårt att göra den ibland ack så nödvändiga snor-raketen med en sådan i ansiktet. Lungplusen ser självklart heller inte så jättegosig ut när kondensvatten/dregel formar istappar som hänger ned, men istapparna är iallafall lätta att bryta av.

För mer information går det bra att klicka på bilden.

Malkovitsigt

Helt osökt kom jag att tänka på den här gamla pärlan till film idag. Jag har inte sett den på länge, så det är verkligen dags igen. Igår sprang jag ju 15 km på förmiddagen och idag blev det fem km på kvällen. När man lägger upp träningen så känns det nästan som att man haft en vilodag mellan passen fast man inte haft det. Ungefär som att jobba på den sju och ett halvte våningen i en skyskrapa, alltså, apropå filmen.

Runt berget

Efter att kommit hem först halv tolv igår kväll och sedan stupat i säng var jag rätt trött i morse. Det kändes inte som att det skulle bli något särskilt långt pass idag men se det blev ganska långt. 15 km runt Frösöberget inklusive en sväng ut till Lugnvik. För övrigt första gången jag sprungit runt berget sedan löparknät i våras, men jag tror det gick bra.

Världspremiär

Vad passar väl bättre under en total vilodag än att ha världspremiär för film på denna blogg? Lattjade lite med mobilkameran och dess filmfunktion igår och skapade detta underverk av rörlig bild. Kanske inte fullt i klass för att vinna en Oscar än, men det kommer.

Jag har haft funderingar rätt länge på att filma mitt löpsteg och se om jag har lyckats till någon del att landa mer på mellanfoten. Nu visar ju inte detta klipp detta i detalj, men jag tycker nog att det ser ut som att jag är på rätt väg iallafall och att det åtminstone inte handlar om någon tung hällandning.

Tretal

Det var väl inte riktigt tänkt så, men idag blev det iallafall ytterligare ett terrängpass. Man kan väl säga att jag visste att jag nog inte borde, men var för sugen för att låta bli. Det var kallaste löprundan hittills den här vintern, så det var lite friskt i luften.



Fördelen med att springa när det är lite kyligt är förstås, förutom att det just är friskt i luften, att omgivningarna blir rätt vackra.

Hur var då passet? Det blev tio kilometer och tempot var nästan exakt som i lördags, men efter tre dagars löpning i rad börjar benen kännas rätt sega. Imorgon blir det utan tvekan en total vilodag. Står nu på arbetet och känner mig helt utmattad, det skall jag försöka undvika imorgon.

Kattelitsökning

I ett försök att få katterna mer delaktiga i min träning får Tyson här hjälpa till med att få min Garmin att hitta satelliterna innan dagens löptur. Idag blev det drygt tio kilometer på snö, liksom igår, men snäppet mer hårdpackad och lättsprungen. Att det var på gångbanor och inte i terräng bidrog också till att trots en bara två slag högre medelpuls, 157, gick det ungefär en minut och 20 sekunder snabbare per kilometer än igår. Passade även på att lyssna på skivan Tyranny of souls med Bruce Dickinson, svängigt värre.

Nu hamnade veckomängden på ungefär 25 kilometer löpning trots den svaga inledningen av veckan, det känns bra.

Kork-ek?

Det här är så dumt att jag måste nypa mig i armen:

Att som orienterare fälla träd för att underlätta för tävlande, har man fattat grejen med orientering då? Eller har jag missuppfattat något?

Urspårat

Hur var då dagens pass? Jotack, rejält tungt och riktigt skönt efteråt. Det hade kommit en del snö sedan sist, så någon skidåkare hade gjort egna spår. Nu var jag så hemsk att jag delvis sprang i spåren, fast det såg inte ut att göra någon större skillnad. Långa sträckor sprang jag dock i mer ospårad terräng med någon decimeter snö, vilket självklart var rätt tungt. De tio kilometrarna tog 1:06, vilket gav ett svindlande medeltempo på ungefär 6:40 min/km. Ändå hade jag en medelpuls på 155 slag per minut, så det var inget jätteslött pass.

Garminimalt genomtänkt

Upptäckte till min förvåning och fasa att websidan jag laddar upp träningsdata från GPS-klockan, Garmin Connect, bytt kartleverantör. Där kan vi snacka om att den ansvariga har haft otur när han tänkt. Tidigare var det Google som stod för kartbilderna, nu är det den värdelösa skitleverantören Bing. Hårda ord kanske, men se här. Först Bing:

Det här är satellitbilden som visar dagens runda. Det sjuka här är att den är maximalt inzoomad - försöker man zooma in mer utanför själva tätorten blir det bara vitt. Lägg märke till det lite ljusare området; det är vad som visas i nedanstående bild, levererad av Google:

En viss skillnad, eller hur? Det är verkligen tur att det finns alternativ till Garmin Connect, jag har precis börjat prova SportTracks. Tanken är att använda något i den stilen för att analysera rundor mer detaljerat och bara använda Garmin Connect med sina värdelösa kartbilder som lagring ifall den egna hårddisken kraschar.

Tillbaks på banan

Tja, banan och banan, men igår kväll sprang jag iallafall det första passet sedan förra fredagen. Det stannade nämligen inte vid bara lite hängighet i kroppen så det enda raka var totalvila i ytterligare två dagar och sedan en promenad på onsdagen för att känna hur det kändes. Det kändes bra så på torsdagen blev det som sagt lite löpning igen, men bara fem kilometer.

Intressant förresten det här med immunförsvar och så. Man skall ju få bättre immunförsvar av att träna, vilket man väl får säga att jag gör hyfsat regelbundet på en rimlig nivå. Jag kan ju inte låta bli att undra om den här kortvariga sjukperioden bestående av först några dagar med stegrande ryggont, sedan ont i kroppen ungefär som vid influensa, sedan tillbaks till "bara" ryggont och sedan bra igen. Ingen feber, förkylning eller magont utan bara orkeslöshet och denna varierande smärta. Jag ser två alternativ om jag inte hade tränat; antingen hade jag knappt känt av detta eller så hade det blivit riktig influensa med en veckas sängliggande och så. Jag hoppas ju på sätt och vis på det sistnämnda, men vem vet? Förresten utesluter ju inte det här en släng av den "riktiga" influensan senare heller om det var något annat jag påverkades av.

Förresten helt underbart att få springa igen; mörker, ungefär fem minusgrader, ganska hårt packad snö och Iron Maidens senaste i lurarna - man kan ha det värre. Jag håller för övrigt på att läsa en biografi om Bruce Dickinson och har därför passat på att lyssna lite på några av skivorna han var inblandad i under frånvaron från Iron Maiden. Inte så illa faktiskt, kan nog fungera att springa till också.

Ofrivila

Det var ett tag sedan sist, men idag blev det ofrivila igen. Ryggen har inte känts bra de senaste dagarna och idag kände jag mig generellt hängig i kroppen så det fick bli vilodag hela dagen. Det känns förhoppningsvis bra snart igen så att jag kan sticka ut och springa. Jag hoppas fortfarande på att hinna med något terrängpass till innan det är för tjockt med snö överallt i skogen.

Dubbelt så bra som broddar?

Ikväll var det så dags för första testrundan med maxigrip-dubbarna. Eftersom det inte är helt uteslutet att jag tar ett längre pass på söndag och det har snöat rejält här tänkte jag att det skulle passa utmärkt med ett relativt kort pass som test.

Nu var det inte extremt halt eftersom det är snö och inte is på marken, men där snön är packad kan det ju ändå vara hyfsat slirigt. Greppet kändes bra och löpkänslan var helt ok, ingen större känsla mot hur de avlagda terrängskorna kändes odubbade.

Till sist så har jag inget klart svar på frågan i rubriken. Fortsatta tester/löppass kommer förhoppningsvis att besvara det. Så här långt känns det bra iallafall, jag har inga problem att springa med den här kombinationen i vinter.

Sammanfattning

Inför förra lördagens 25-årsfirande av min arbetsplats hade det tagits fram korta presentationer av oss anställda. Texten om mig var väl en sammanfattning så god som någon med ett visst mått av sanning.



Tredje gången gillt

Av bara farten blev det veckans tredje löppass idag onsdag. Var väl egentligen tveksam till om jag skulle bege mig ut, det blev ju på så sätt den tredje träningsdagen i rad och dessutom var det kallt och det hade börjat snöa. Terrängpasset blev tio km och det var faktiskt rätt tungt.

Nu blir det iallafall vila i en dag eller två så kanske det blir ett långpass till helgen eller så.

Jag har ju tänkt att jag skall ta det lugnt med veckomängden, men det här ser jag lite som ett experiment för att se om jag kan hålla löparknät borta. Förra veckan började jag nämligen med att kavla ITB-senan efter att ha läst att flera andra har lyckats bli av med alla känningar från den på det sättet. Vi får väl se hur det går.

Svettvilling

Fy vilken felbedömning gällande temperaturen jag gjorde idag. Termometern visade -6C och jag kände mig lite småfrusen men tänkte ändå att jag skulle ta ett lugnt femkilometerspass på förmiddagen. Tog på mig långärmad underställströja, ullfrottétröja samt vindjacka och mina varmaste vintertights (Craft PXC Storm Tights, passar kanon när det är -25C...). Kort sammanfattning av passet: Svettigt och bedrövligt tungt. Jag tror att nästa gång det är ungefär denna temperatur får det räcka med kortärmad funktionströja, tunnare ulltröja, samma vindjacka och de tunnare vintertightsen.

Detta med temperatur och kläder är en hel vetenskap.

Eller så är jag bara dum.

Myggfritt och ohalt

Idag blev det så ett tiokilometers terrängpass innan arbetet. Det känns som att kroppen börjat gå i vinterdvala för det är tungt att pressa sig själv. Därför blev det bara ett lugnt pass som så ofta på sistone. Solen sken och det var minus sex grader, rätt friskt och skönt faktiskt.

Hellre sju km än sjuk.

För att inte utmana ödet efter hur konstigt kroppen fungerat förra veckan så nöjde jag mig med bara drygt sju km terräng idag. Tog det rätt lugnt största delen av passet och gasade bara på lite extra mot slutet.

Nu kan jag med gott samvete gå på fest ikväll och både äta och dricka en hel massa kalorier.

Low core temperature

I onsdags, alltså igår, kväll snörde jag på mig lättviktsskorna för att försöka mig på ett lite snabbare femkilometerspass igen. Jag tyckte det kändes bra först, men efter ungefär halva sträckan kändes det som att maten i magen fick liv. Inte så bra, alltså, så jag lugnade ned tempot men fortsatte springa. Ett tag var jag rätt illamående, men jag kom hem utan missöden, stretchade som vanligt och tog en dusch. En stund efter duschen började jag frysa och det utvecklades mycket snart till en rejäl frossa. För att få upp "my core temperature", som Kramer skulle sagt och även sade, hoppade jag i ett varmt bad och tog sedan på mig rejält med kläder tills det var sängdags.

Jag kände mig rätt klen och var övertygad om att jag skulle vakna i morse med feber men se det gjorde jag inte. Det kändes faktiskt helt okej så det bar iväg till arbetet som vanligt. Kändes faktiskt så pass bra att jag tog en femkilometersrunda till ikväll, men i lugnt tempo från start till mål.

Konstigt va? Nu blir det vilodag imorgon och sedan förhoppningsvis ett terrängpass på tio kilometer på lördag, för att hamna på hyfsat exakt 30 km för veckan.

Ingen nybörjare på hamburgare direkt

Ikväll blev det hemmagjorda burgare följt av drygt tio kilometers asfaltslöpning. Helt ok, men problemet är ju det här med att maten skall hinna sjunka undan innan rundan. Att springa nästan direkt efter frukost har jag inga problem med, det är värre med sådan här mat.

I övrigt var det ungefär tre plusgrader ute och på några ställen kändes det faktiskt lite halt. Snart kanske jag får tillfälle att testa dubbarna, det skall bli spännande.