Tja, banan och banan, men igår kväll sprang jag iallafall det första passet sedan förra fredagen. Det stannade nämligen inte vid bara lite hängighet i kroppen så det enda raka var totalvila i ytterligare två dagar och sedan en promenad på onsdagen för att känna hur det kändes. Det kändes bra så på torsdagen blev det som sagt lite löpning igen, men bara fem kilometer.
Intressant förresten det här med immunförsvar och så. Man skall ju få bättre immunförsvar av att träna, vilket man väl får säga att jag gör hyfsat regelbundet på en rimlig nivå. Jag kan ju inte låta bli att undra om den här kortvariga sjukperioden bestående av först några dagar med stegrande ryggont, sedan ont i kroppen ungefär som vid influensa, sedan tillbaks till "bara" ryggont och sedan bra igen. Ingen feber, förkylning eller magont utan bara orkeslöshet och denna varierande smärta. Jag ser två alternativ om jag inte hade tränat; antingen hade jag knappt känt av detta eller så hade det blivit riktig influensa med en veckas sängliggande och så. Jag hoppas ju på sätt och vis på det sistnämnda, men vem vet? Förresten utesluter ju inte det här en släng av den "riktiga" influensan senare heller om det var något annat jag påverkades av.
Förresten helt underbart att få springa igen; mörker, ungefär fem minusgrader, ganska hårt packad snö och Iron Maidens senaste i lurarna - man kan ha det värre. Jag håller för övrigt på att läsa en biografi om Bruce Dickinson och har därför passat på att lyssna lite på några av skivorna han var inblandad i under frånvaron från Iron Maiden. Inte så illa faktiskt, kan nog fungera att springa till också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar