DNA - e de nåt?

Med rubrik som en schlagerlåt (ja, de e nåt fel på vissa artisters känsla för språk) är detta inlägg dubbelt aktuellt.

Noterade att det numera finns ett DNA-test som visar om man är en av de 20 procent av befolkningen som har ett medfött skydd mot vinterkräksjukan. Vad innebär det om man vet att man har det skyddet?

"-Ja! Då kan jag fortsätta dricka vatten ur offentliga toaletter!"

Eller?

Vansbro Marathon

Eftersom jag nu har betalt anmälningsavgiften kan jag väl lika bra offentliggöra att det är dags; den första maran skall betvingas.

Det blir i den lilla dalaorten Vansbro av alla ställen. Anledningen till det är lika delar folkilska, närhet till stugan och att jag de gånger jag passerat orten i fråga med bil tänkt att det ser ut att vara riktigt fina omgivningar. Det sistnämnda bekräftas för övrigt av bilderna på hemsidan.

Något som också gör att det känns tryggt är att man kostnadsfritt och enkelt skall kunna byta klass mellan marathon och halvmarathon. Bra ifall man tre veckor innan start känner att det aldrig kommer att fungera. Inte för att det skall bli så, men ändå.

Transportlöpning

Idag var det så äntligen dags att prova på att springa lite igen. Det fick bli lite transportlöpning till jobbet. Med omväg blev det ungefär 6,3 kilometer, fast pulsen låg lite högre än den borde göra, så jag misstänker att kroppen inte är helt återställd än.

På hemvägen tog jag en kortare men dock omväg, då slutade sträckan på 4,0 kilometer. Så det blev ju en mil iallafall. För säkerhets skull tar jag nog en vilodag imorgon och försöker mig på ett pass på söndag igen.

Det här med att springa till och från arbetet är ju lite småknöligt, åtminstone innan man fått in rutinen. Det är ombyte och mat som skall med och dusch som skall ske på arbetet. Men det går säkert att strömlinjeforma rutinen så att det blir hyfsat smidigt, det hoppas jag iallafall.

Filmtajm

Det går ju sådär med löpningen just nu, jag har fortfarande känningar i halsen och rethosta. 

Vad gör man då om inte kollar på en film om löpning? Nu är väl The loneliness of the long distance runner inte så värst fokuserad just på löpningen, men vill man se en film från den brittiska nya vågen så kan man välja sämre filmer än denna. Jag tyckte väl att den var okej, det roligaste var nog ändå att se allas vår kommisarie Morse, alltså John Thaw, i en liten roll som typ 20-åring.

Annars har jag åtminstone förhoppningar om att kunna ta en liten lugn löprunda ikväll eller imorgon.

Sjukt less

Nu blir det gnäll, och det står jag för med det nödvändiga tillägget att det ändå är i-landsproblem och att jag har hälsan i det stora hela.

Men allvarligt; hittills i februari har jag sprungit 50,4 kilometer! Wow, lite drygt en normal veckoranson, fan vad bra! Näe.

Det som i förra inlägget var på gränsen till ont i halsen passerade gränsen strax därefter, kombinerat med snor och elände. Med tanke på att jag var helt borta från träning och arbete i en vecka bara precis innan pga något influensaliknande kunde väl den här förkylningen antingen ha uteblivit eller slagits ihop med febern och eländet veckan innan? Icke sa Nicke.

Jag är så uttråkad att jag har börjat sätta ihop små rimmade dikter, typ "Simmar i ett hav av snor, saknar mina löparskor". Det får stanna där, som tur är finns det ju också färdigskriven litteratur att fördriva tiden med.

Passar även på att desperat prova en del av apotekets förkylningsprodukter. Man kan ju inte bara läsa böcker.

På gränsen till halsont

Det blev inget tidigt morgonpass idag, igår började det nämligen kännas lite obehagligt i halsen och idag är det på gränsen till halsont. Just vad jag gått och hoppats på efter förra veckans sängliggande.

Nåja, med lite tur så blir det inte alltför mycket värre än så här och jag kan springa igen inom ett par dagar.

Vilodag

Det blev ett kort pass på fem km igår förmiddag, och det tillsammans med de två föregående dagarnas pass har lämnat vaderna ganska stumma. Därför är det vilodag idag, vilket känns helt okej.

Även imorgon kan det bli aktuellt med vila, men då mest för att ett restaurangbesök på kvällen nog kommer att göra det svårt att få tid med någon löpning. Om jag nu inte går upp vid femsnåret på morgonen för att köra en liten runda innan arbetet, det beslutet tar jag vid ett senare tillfälle.

Repris

Det blev nästan en repris av gårdagens pass idag; bara lite kallare, lite snabbare och med lite lägre medelpuls. Inte mycket att orda om det.

Jag får se om det blir vilodag imorgon. Å ena sidan har jag ju vilat en dryg vecka, å andra sidan var ju det pga sjukdom. Tja, jag får väl se hur benen känns imorgon helt enkelt.

En dryg vecka

En dryg vecka, i dubbel bemärkelse, blev det utan löpning. Först igår lördags kände jag mig tillräckligt återställd för att ta en rask promenad på en mil och idag söndag var det så dags att provspringa en bit. Det blev en dryg mil även det, som faktiskt kändes helt okej.

Grymt skönt att vara tillbaks.

Musikvalet var Monster Magnets senaste skiva, Mastermind, här representerad av låten Gods and punks.

Riktigt svängigt, tycker jag, det bästa de släppt sedan Powertrip 1998.

Fan!

Fick feber femte februari, faktiskt första föraningen före frukost. Framåt femtiden fåtaligt från fyrtio. Fruktar få flermilapass framöver.

Fredje gången gillt

Eftersom det var länge sedan jag slutade be om ursäkt för mina mer eller mindre dåliga ordvitsar säger jag inget om rubriken denna gång heller.

I morse var det tredje fredagen i följd som jag började med någon sorts morgonjogg. Bara fem kilometer denna gång, precis som den förra men inte den förrförra som ju slutade på tio. Tid var avsatt för att rymma upp till tio kilometer men det blev så oerhört segt på slutet av de fem att de fick räcka bra. En skön start på dagen ser jag det som iallafall.

Dålig bloggare

Ja, en dålig bloggare får man väl kalla mig. Kanske alltid, men framförallt nu med tanke på uppdateringsfrekvensen på sistone. Jag skyller iallafall på mina känningar i benhinnorna, eller rättare sagt min mediala tibiaperiostit, eller vad det nu är. Det har helt enkelt inte varit lika roligt att springa när det gör ont.

Eftersom min strategi är att träna mig ur besvären så har jag iallafall sprungit litegrann. Förra veckans mängd hamnade på 32,0 km och efter den här veckans två första pass ligger jag på 32,7 km. Två långpass, alltså; måndagens på 14,3 km och (ons)dagens på 18,4 km. Det här innebär att det är de första långpassen sedan den åttonde januari då jag sprang 21,3 km och det känns som att problemen är av minskande art, vilket gläder mig enormt.

Nu blir det inga fler långpass den här veckan, men något kortare och kanske lite snabbare pass hoppas jag kunna genomföra mot slutet.