Dumjävlar och racerfart

I onsdags och torsdags cyklade jag lite kortare rundor, ungefär 20 km (visserligen terräng) respektive drygt 30 km. Idag var det dags för en lite längre sväng runt Brunfloviken, som bjöd på både irritationsmoment och skojigheter.

Det började när jag fortfarande befann mig på cykelbanan på väg mot Torvalla. Det finns en del parkbänkar utplacerade med jämna mellanrum och på en av dessa satt ett ungt par i uppskattningsvis 20-årsåldern. Framför sig hade de ställt sin cykel så att den tog upp hela bredden av cykelbanan, vilket väl jag kan tycka tyder på mindre bra tankeverksamhet. Detta sade jag också när jag passerade, utan någon reaktion som jag kunde märka. Hur kan man vara så urbota korkad att man ställer sin cykel så att andra som passerar måste svänga ut på gräsmattan? Jävla idioter (av en händelse också det jag avslutade min monolog till de mindre begåvade med).

Skojigheten var att jag på vägen genom Brunflo, efter ungefär 26 km cykling, blev upphunnen av en kille på racercykel. Han låg jämsides en bit och vi utbytte några ord. Tydligen hade han sett mig långt framför sig ända sedan Torvalla och tyckt att det tog lång tid att komma ifatt mig. Lite kul med tanke på att en racer trots allt bör vara mer lättcyklad på väg än min terrängvariant. Börjar faktiskt bli lite sugen på en racercykel också; vart skall detta sluta? Hur som helst så orkade jag inte hänga på racerkillen när det började bli mer backigt efter Brunflo, men jag hade iallafall visuell kontakt med honom fram till Slandrom ungefär.

Under denna runda försökte jag också ställa mig upp och cykla lite mer än vanligt (som är ungefär ingenting när det är på landsväg). Jag har märkt att jag har oftast inga problem att veva på rätt bra i uppförsbackarna så länge jag sitter ned men ställer jag mig upp så tar jag slut i benen jättefort. Detta måste det bli en ändring på, så jag försöker få till lite mer sådant "spurtande". Rätt jobbigt mentalt, jag är ju liksom rätt bekväm av mig.

Vad i helvete? Ja.

Efter att ha tagit ett lugnt terrängpass på fem km löpning i söndags blev måndagen lugn. Tja, lugn förutom att arbeta första dagen efter fyra veckors semester då. På måndagskvällen fanns med nöd och näppe energi kvar till att hämta thai-mat och kika på några Seinfeldavsnitt innan det var dags att stupa i säng. Ganska exakt klockan 21 intogs horisontalläge, första gången på en hel massa år skulle jag tro.

Idag fanns det därför faktiskt energi till ännu ett terrängpass på fem km uppe i spikbodarna. Vaden krånglar däremot alltmer, så jag får väl se hur länge det är hållbart att försöka springa. Imorgon siktar jag på att cykla istället.

Lervälling

Rätt lerigt i spåret idag, vilket så att säga smittade av sig både på mig och cykeln. Riktigt kul med gyttjepölar iallafall, det är nog lite samma känsla som man hade när man som barn hoppade i vattenpölar. Jag säger nog för jag minns ju inte.

När jag just tagit nedanstående bild kom en annan cyklist och cyklade uppför mördarbacken här nedan. Skönt att se (eller snarare höra) att det inte bara är jag som andas ansträngt i den.

Sista semesterdagen

Jaha, då var semestern nästan slut för den här gången. Trots att jag till största delen trivs med mitt arbete så vill jag just nu verkligen inte tillbaks, det finns en tjusning med att kunna lägga tiden på vad man vill. Som tur är så har jag en vecka till lite senare i sommar/höst som får fungera som tröst i det här läget.

Det blev ungefär 68 mil cykling, både i terräng och på landsväg, och en och en halv mil löpning. Nu skall jag försöka skynda långsamt med löpningen så att jag på sikt kan komma tillbaks till lite längre distanser till vintern. Att ge sig ut och springa ett par mil när det är riktigt vitt och krispigt ute har helt klart sin charm.

Dagens pass blev fem km löpning (lufsande?) uppe i spikbodarna, kändes helt okej. Gårdagen bjöd på drygt 40 km cykling på asfalt i hyfsat tempo.

Usch, usch, ÖSK

Nej, inget illa om ÖSK-området eller mtb-slingan där. Känns bara lite tjatigt att skriva att jag varit där och kört igen. Igår blev det ett varv och idag blev det två. Ja, jag orkade slutligen två varv på raken alltså, och det var visserligen rätt jobbigt men gick utan några större missöden.

Det blev två fotostopp också, eller var det maskerad vila? Det här är ett av mina favoritställen på banan, man kör rätt snabbt nedför den här backen och sedan skymtar man träbron som man sedan skall över för att efter en rätt snabb och skakig tur hamna här nedan.

Det som skymtar strax ovanför och till vänster om sadeln är samma träbro. Egentligen svänger man av här och fortsätter nedför men i en annan riktning, men här blev det som synes en till fotopaus.

Eftersom cykeln var rätt smutsig efter både gårdagens och dagens runda så svängde jag förbi hamnen och spolade av den med en slang som finns där. Inte så smidigt att lösa det där med tvätt annars när man bor i lägenhet, jag tror inte det skulle uppskattas av alla parter om jag började tvätta cykeln i badkaret.

Lite löpning

Ikväll blev det ett mycket lugnt pass på spikbodarnas femkilometersslinga tillsammans med sambon. Inga särskilda känningar på vadens insida, bara lite, men det känns skumt på baksidan nu. Nåja, det kändes totalt sett rätt okej, så jag cyklar väl i några dagar nu och provar att springa igen om några, tja, dagar.

Inte tveka - trampa!

Idag blev det ett nästan identiskt pass som igår, det var bara vägen jag tog till mountainbikeslingan som skilde sig en pytteliten aning åt. Medelhastigheten under terrängpasset var också i stort sett identisk, och när jag höll på som värst att forcera ett parti som kändes lite lynnigt kom jag på ämnesradens "slogan". Det är ju till stor det som terrängcykling handlar om, tvekar man så går det för sakta och då är det lätt att man stannar helt.

På vägen hem från slingan hördes plötsligt ett rejält oväsen och jag stannade självklart direkt. Det visade sig att främre växelföraren hade lossnat lite och skjutits upp på sadelröret med resultat att den bakre delen släpades mot bakdäckets nabbar. Tur att jag stannade fort innan någon skada hann ske, det var bara att flytta ned växelföraren, dra åt och cykla vidare.

ÖSK

Idag blev det ungefär en mil (ett varv) på ÖSK:s mountainbikebana och en mil som transport till och från den. Jag fick upp medelhastigheten med två km/h på själva banan jämfört med förra gången, så det var ju bra.

Här gäller det att ha sinnesnärvaro nog efter den rätt grymma uppförsbacken man just kört uppför för att komma ihåg att man skall hålla till vänster, vilket inte med säkerhet kan uttydas av skyltningen förrän man kommit upp lite för långt, så att säga.



Rätt kul bana faktiskt, nästa gång kanske jag kör två varv om jag orkar.

I fiendeland

Efter gårdagens tuffa terrängpass på till stora delar riktigt rotig stig så kändes det rejält i framförallt händerna. Därför blev dagens pass ett rätt lugnt rekpass för att försöka hitta lite roliga vägar och stigar för framtida bruk. Gick väl sådär, men jag blev iallafall lite paff när jag dök på den här liraren i ett buskage.

 

Visserligen inte särskilt förvånande eftersom jag befann mig i ett av arméns gamla övningsområden, men ändå. En rejält rostig bandvagn fick jag syn på också.

Eftersom jag kom iväg efter en rätt sen frukost och redan när jag for började känna mig lite småsugen på lunch så tog jag med mig ett paket russin som nödproviant. Ingen dum idé, det kommer jag göra fler gånger. Maken till snabb och smidig energi får man ju leta efter.

På en av övergångarna över E14 tog jag denna bild på pärlan. Ingen risk att man förväxlas med alla som kör dussincyklar som Trek, Scott och Specialized, hehe.

Kanadagäss? No, thanks.

Idag blev det en runda på 52 km runt stan, över Frösön, Rödön och tillbaks via Dvärsätt och Ås. Färden gick både på asfalts- och grusvägar. Efter bara några kilometer blev jag anfallen av en arg kanadagås då jag höll på att komma emellan honom/henne och ett gäng ungar. Inte populärt tydligen, så jag blev jagad en liten bit av den arga föräldern.

Det var en djävulsk motvind en stor del (hälften, typ) av vägen så jag blev förvånad när jag kom hem och såg att medelhastigheten ändå hamnat på 25,2 km/h. Jag hade nog gissat på 20 med tanke på hur jobbigt det var stora delar (hälften, typ) av vägen.

Innan jag stack ut hade jag matat in rundan jag tänkte cykla och sedan fört över den till gps:en. Då ser det ut ungefär så här när man sedan följer "kartan":

Rätt bra faktiskt när man som jag har kasst lokalsinne men ändå vill prova lite nya vägar.

Igår sprang jag förresten drygt två kilometer. Det är andra gången sedan totaluppehållet, förra gången var i fredags. Det känns väl så där, jag blev rejält stum i vaderna båda gångerna men det kan ju också bero på att uppehållet från löpningen varat sedan slutet av maj. Jag skall fortsätta att köra några kortare pass med några dagars mellanrum och se hur det känns. Tid för magnetröntgen har jag hur som helst fått till i början av september, alltid något.

Semester

Ja, eftersom jag har semester så blev det tydligen semester även från bloggandet. Jag har hunnit med en del träning och slappande, som det skall vara på semestern alltså.

Dagen innan midsommar blev det en regnig bilfärd ned till stugan i dalarna. Jag uppskattar att det inte regnade under kanske två-tre mil av de totala 46. Men det gick undan rätt bra ändå.

Midsommarafton inbegrep bland annat framhjulsåkning utförd av min brorson.

Cykeln fotograferad framför sjön Väsman, som jag under vistelsen i stugan cyklade runt några gånger.

Det blev en hel del cykling på sådan här stig - riktig finstig.

Med tanke på att det blev drygt 30 mils cykling så var väl skadorna ändå rätt begränsade.

Det jag är mest nöjd med prestationsmässigt är nog ändå när jag cyklade de knappt 47 kilometrarna runt sjön Väsman på en timme och 39 minuter, alltså med en snittfart på 28,4 km/h. Detta på en förvisso lätt men ändock mountainbike med rätt grova däck (Schwalbe Rocket Ron).

Avslutar med en bild på cykeln, nytvättad och fin, i sagoskogen vid stugan.