Lerigt långpass

Efter lördagens cykelpass kändes det helt ok att låta söndagen vara vilodag. På måndagen kände jag för lite terränglöpning, så kosan styrdes mot Spikbodarna och femtonkilometersspåret där.

På ett ställe finns det en ofta väldigt hal träbro som jag bävar lite inför varje gång. Den passerar man även på tiokilometersslingan så man har ju stapplat över den bron några gånger nu men, ta i trä, än så länge inte halkat iallafall. Efter bron kommer en rätt lång och jobbig uppförsbacke, men den känns nog lite lättare på grund av glädjen man känner över att ha överlevt broeländet.

De nya skyltarna som satts upp och även visar hur långt man tagit sig verkar inte stämma så bra. Däremot är totalsträckan hyfsat nära vad GPS:en visar.

Var rätt mör efter det passet så tisdagen är lugn, vi får se vad det blir imorgon.

60 km och km/h

Om det är så att någon tror att jag snittade 60 km/h på dagens runda på 60 km så har ni missförstått rubriken å det grövsta. Däremot kom jag upp i exakt 60 km/h enligt GPS:en vid ett tillfälle, vilket faktiskt är det snabbaste jag kört på racern så här långt.

Dagens tur gick över Frösön - Rödön - Krokom - Kattstrupeforsen - Ås och till sist hem.

Vädret var helt ok, runt tio grader och visserligen ingen sol men heller inget regn.

En bit ovanför Krokom när man viker av mot Aspåsnäset så är asfalten nylagd och helt underbar och förtjänar därför att få vara med på bild.

Strax innan Ås är vägen slingrig och här är det roligt att köra bil fort. På cykel blir det inte riktigt lika actionfyllt men ändå helt ok.

Eftersom jag blev rätt nedkyld på förra helgens lite längre runda tog jag idag på mig mina långa löpartights utanpå cykelbyxorna och det var ingen dum idé. De tightsen är sköna att springa i när temperaturen är runt nollan men troligtvis på grund av fartvinden fungerade de utmärkt idag och blev alltså inte för varma. Sedan blåste det i och för sig rätt bra idag också. Därför och även på grund av att tanken med dagens runda var att den skulle vara lugn känns rullsnittet på 29,5 km/h rimligt. Det var inte bara byxorna som var långa förresten, på överkroppen var det långärmat och jag tog även på mig mina tunnaste löparhandskar under de korta cykelhandskarna - fungerade utmärkt. Nog skall man väl kunna cykla några veckor till hoppas jag.

Detta var för övrigt det första cykelpasset på en vecka. Den gångna veckan har jag bara sprungit ungefär 25 km, mestadels i form av transportlöpning till och från jobbet eftersom jag har arbetat enbart dagtid.

Långpass på cykel

På lördagen blev det sedan mitt längsta pass hittills på racern - nästan elva mil. Jag nöjer mig med att säga att jag längtade hem de sista milen och visa rundan.

Jag skulle egentligen ha cyklat en lite annan sträckning som hade blivit runt nio mil, men det blev något fel på vägen. Det hade inte varit dumt att ha med sig mer proviant än en banan och en Wasa sandwich.

MTB-sväng

Efter tisdagens långpass kände jag att det nog var bäst att låta kroppen vila, så därför blev det två vilodagar. På fredagen kände jag sedan för att köra det första mountainbikepasset på rätt länge, det har ju mest blivit landsvägscyklande av mer eller mindre naturliga skäl. Kosan styrdes till ÖSK:s mountainbikeslinga och visst hade jag anat att det kunde vara lerigt där uppe. Men kanske inte så här lerigt.

När man cyklar genom sådana här mindre insjöar är det lätt hänt att man blir lite lerig om benen.

På grund av att det är höst har naturen börjat anta sin höstskrud.

Eftersom jag hade mina rätt fula (hallå, röd metallicfärg och orange glas) cykelbrillor på mig kunde jag inte avhålla mig från att ta ett självporträtt. Att titta vindögt blir väl aldrig tråkigt?

Till sist en närbild på cykeln, efter denna bild var tagen just efter målgång på slingan begav jag mig raka vägen till vattenslangen vid hamnen och spolade av åkdonet.

Långpass

Idag innan arbetet blev det faktiskt sprunget det första långpasset på riktigt länge. 19,5 km i mestadels terräng, men 2x2 km transportsträcka på asfalt. Är riktigt mör i benen nu men det känns ändå bra.

Träning

(Sön)dagen efter den oerhört lata veckan på Skiathos blev det en runda på tiokilometersspåret uppe i Spikbodarna. 10-11 grader och lite småstänk - underbart. (Mån)dagen efter blev det sedan nytt rekordsnitt runt Brunfloviken på cykel med 33,3 km/h. Öl- och chipsdieten under semestern verkar ha lönat sig.

På besök i overkligheten

Efter en veckas vistelse på ön Skiathos i Greklands övärld är jag nu tillbaka i verkligheten. Jag hade en del rätt storartade planer på att springa där men av det blev det intet. Istället blev det en hel del vistelse på sådana här ställen.

Till och från stränderna färdades vi mestadels på en sådan här så kallad fyrhjuling. Skillnaden mot t ex en bil är att det här fordonet har fyra hjul, därav namnet.

Till och från och även på stränderna bjöds det på en del rätt sjysta vyer.

På vår balkong fick vi ibland besök av dessa gynnare. Här söker de skydd undan den obarmhärtiga solen bakom min badhandduk.

Med tanke på hur bilisterna kör på de smala vägarna i Grekland så kanske det var tur att det blev intet av löpningen. Jag överlevde men alla hade inte samma tur.

Nog för att jag visste att Greklands ekonomi är i kris, men att det skulle anses vara lyx att ha en plastbehållare på toaletten att slänga toalettpapper i hade jag ingen aning om.

I mittgången på flygplanet hem låg denna skruv. Vi kom aldrig fram till vad den skulle hålla fast, men tydligen inget viktigt eftersom vi landade helskinnade.

Slutligen vill jag bara tacka föraren av den polisbil som kom ifatt mig på hem- och 110-vägen strax innan Söderhamn och inte brydde sig om att jag körde i ungefär 140-150 km/h utan fortsatte sin resa mot okänt mål. Jag hade hjärtat i halsgropen ett tag, men som sagt; tack.

Dåliga nyheter och dumheter

Hittills den här veckan har jag tränat två gånger. I måndags blev det 10 km terränglöpning i Spikbodarna och i onsdags blev det ett varv på racern runt Brunfloviken. Värt att nämna gällande det sistnämnda passet var att hela tillbakavägen på annersia blåste det rätt kraftig motvind. Med tanke på det var jag rätt nöjd med 31 km/h i snitt, man var ju faktiskt tvungen att trampa på rätt bra även i utförsbackarna och ändå hände det inte alls lika mycket som vanligt.

Noterade två saker när vi var och handlade ikväll.

Skall man tolka detta som att man som allergiker egentligen inte kan äta någonting? Det är hur jag tolkar det.

Eftersom jag sedan många år bojkottar ovanstående skittidning och dess kollegor, både på nätet och i pappersform, glömmer jag ibland bort hur korkade dessa tidningar är. Nu blev jag påmind.

Nu väntar ett litet blogguppehåll i några dagar på grund av yttre omständigheter, men jag är snart tillbaks i verkligheten igen.