Snabbdistans?

Jag vet väl egentligen inte om gårdagens tiokilometerspass borde räknas som snabbdistans, medeltempot hamnade på 5:20 min/km. Fast med tanke på hur kämpigt det var i snön så kändes det som att jag sprang i kanske 4:40-tempo, så det får nog bli så.

Lyssnade lite på Bad Religions senaste, den är väl sådär.

Veckoslut

Idag var det ännu lite mildare med bara sex minusgrader. Hyfsade till veckans totalsträcka lite med ett femkilometerspass och hamnade på 39,8 km. Använde terrängskorna vilket var ett bra val då det även på gångbanan nästan var som att springa i skogen efter dagens snöfall.

Julklappstestning

Idag var det nästan perfekta förutsättningar att prova en av julklapparna från igår. Eftersom det jämfört med de sista veckorna var riktigt milt ute med bara -15 grader räknade jag kallt med att ett par "Craft Zero Extreme WS Gunde"-kallingar skulle sitta som en smäck under de lite tunnare vintertightsen.

Och se det blev perfekt, varken för varmt eller kallt. Det leder mig till att tro att om det är några grader kallare, som det säkert blir igen om några dagar, så blir det perfekt med dessa under Storm Tightsen.

Rundan idag landade iallafall på 18,2 km och jag provade en något annorlunda sträckning ute på Frösön.

Benen kändes rätt sega i slutet av den här rundan, som klarades av på 1:44, vilket ger ett medeltempo på 5:43 min/km och en snittpuls på relativt låga 145 bpm. Musiken framfördes först av Monster Magnet.

Efter den eminenta Powertrip-skivan blev det Dinosaur Jr.

Den här låten är från deras senaste album, Farm, och jag skulle vilja säga att det svänger.

Kyligt

"– Visst är det kallt men man blir inte varmare av att gnälla", säger Ola Skinnarmo.


"– Det går att överleva kylan, det har många visat innan mig och den är fantastisk när den kommer. Kylan är klar, den biter i kinderna och gör att naturen känns krispig. Det är inte mycket som slår en riktig vinter."

Nu kan jag självklart inte jämföra mina löparrundor med Ola Skinnarmos strapatser, men jag ser att vi använder liknande formuleringar för att beskriva kyla. Även om jag oftast använder ordet "friskt" när det är kallt ute så slinker även "krispigt" in emellanåt.

Morgonens pass på fem km i -30 grader var både friskt och krispigt och jag vaknade för ovanlighetens skull till redan innan frukost. Lungplusen frös dessvärre igen litegrann mot slutet av passet vilket gjorde inandningsluften lite väl kall den sista kilometern, jag får kika på möjligheten att montera fast ett värmeaggregat om kylan fortsätter.

10 km före frukost

Gårdagens middag såg ut ungefär så här:

En stor starkmeny från Frasses, alltså, kompletterad med cheddardip (som substitut för smältosten som tyvärr var slut) och red hot chili-krydda på stripsen. Lustigt egentligen, nu när jag springer regelbundet och skulle kunna äta sådana här ganska ofta så blir det mer sällan än när jag var slö.

Hur som helst, när jag vaknade tidigare än planerat i morse så räknade jag med att gårkvällens Frassefrossande borde hålla mig på benen genom en lugn löprunda före frukost. Ack så rätt jag hade, och vad efterlängtad frukosten blev!

Eftersom det var runt 23 minusgrader premiäranvände jag balaclavan från Ullfrotté/Woolpower med mycket lyckat resultat; det var riktigt varmt och mysigt under den och dessutom ser man rolig ut. Ytterligare ett exempel på ett komfortpass, pulsen låg på 146 bpm i snitt och tempot på ungefär 5:32 min/km.

En halvmara på en vecka

Ännu ett lugnt pass på tio km fick avsluta den lugnaste veckan på länge. Den senaste veckan som var så här lugn var nummer 35 i år då jag sprang bara lite kortare än de 21 km det blev denna vecka. Jag hoppas att det snart känns bättre i kroppen så att jag kan köra ett lite längre distanspass igen.

Vilsamt

Den här veckan ser ut att gå till historien som en av de lugnaste på länge. Veckans totala träningsmängd så här långt är detsamma som mängden igår kväll, dvs drygt 5 kilometer. I början av veckan kände jag mig inte bra i kroppen, och egentligen kände jag mig hängig även under onsdagen. Släpade mig ändå ut och sprang ett riktigt långsamt pass i värmen (bara två minus), 5,65 km på 33:22, dvs ett tempo på 5:54 min/km. Jag ansträngde mig verkligen för att hålla ett lågt tempo, vilket känns som något av en bedrift när man lyssnar till sådan musik som The Black Pacific spelar.

Rätt svängigt band, de där Black Pacific. 

Idag är det återigen vilodag och det lutar åt att det blir en sådan även imorgon om inget oförutsett inträffar. Kanske ingen dum idé egentligen att ta igen sig lite. Lär ju bli desto mer peppad när jag sticker ut igen.

Vill inte vila

Men vilar gör jag ändå. Det känns helt enkelt inte som det skall i kroppen, så då är det lika bra att ta det lugnt någon eller några dagar. Då får man shoppa istället! Hade vägarna förbi Ullfrotté/Woolpower och deras outlet igår kväll och passade på att införskaffa en balaclava till typ halva priset. Visst, den betingade halva priset pga mindre skönhetsfel men med tanke på att man troligen skrämmer ihjäl både människor och mindre djur med dylik huvudbonad på skallen så känns eventuella skönhetsfel irrelevant.

Ett alternativ till balaclava kunde kanske vara nedanstående huvudbonad som jag hittade på ett forum, då lockar man snarare till skratt än frammanar dödsskräck.

En sådan i merinoull - det vore allt något det!



Veckosummering

Ännu en vecka är till ända, och även denna med en relativt lång tillryggalagd sträcka som resultat. Förra veckan landade ju på drygt 47 km, och denna på lite mer än 43 km. Har även känt av lite mer av senan som går förbi höger knä, vilket gör mig lite orolig. Under dagens tiokilometerspass som utfördes i terräng kändes nästan inget, men det känns lite mer än vanligt när jag går. Vem vet, kanske börjar nästa vecka med någon extra vilodag.

Fredagsmys

Jag tog en kort tur på 5,6 kilometer direkt efter jobbet för att få igång cirkulationen lite. Hann lyssna på en del av Motörheads nya skiva, The wörld is yours. Helt okej, det låter ju som vanligt fast kanske är soundet lite för polerat? Det får vidare lyssning avgöra, en genomlyssning är ju ingen.

Tempot landade på 5:13 min/km, men pulsen såg konstig ut igen. Visst kan pulsen sticka iväg en del vid start från stillastående, men det här är ju löjligt.

Vetetusan vad detta beror på, men jag har fått uppfattningen vid läsning på en del forum att även andra haft problem. Felsökning pågår.

Nu blir det fredagsmys på riktigt, med en flaska Steamer från Jämtlands bryggeri till att börja med och sedan ordentligt kaloriintag i form av en god middag.

Distanspass

Dagens pass blev ganska långt, 18 km, och halvlugnt, ca 5:30 min/km. På den tiden hinner man ju lyssna på en hel del musik, både lite Band of horses som jag bytte ut ganska fort eftersom det kändes för segt och sedan The Offspring och Danko Jones. De sistnämnda släppte en ny skiva tidigare i år som har några riktigt sjysta låtar sprängfyllda med sköna riff. Till exempel denna:

Bra musik att springa till. Annars var det väl inget anmärkningsvärt med den här dagens pass; -10 grader, lite solsken, med andra ord helt okej.

Inte på spåret

Inte på skidspåret alltså, men vid sidan om och till fots, passerandes skidåkare. Det var jag idag det, på det gamla vanliga tiokilometersspåret i Spikbodarna. Nu var det väl kanske inga elitskidåkare, men de var inte lastgamla iallafall, och jag pulsade om dem i lössnön bredvid spåret. Dagens höjdpunkt.

I övrigt var det rätt kallt.

Om jag var en sådan som i tid och otid drar dåliga ordvitsar så skulle jag kanske sagt att kombinationen kyla och Lungplus kan få en att se ut som att man är tappad bakom en vagn. Men sådan är inte jag, och inte heller är jag rädd för att tappa ansiktet.

Gosigt värre.

Milstolpe

Dagens pass blev ett halvlugnt på tio kilometer. Det som är lite speciellt är att det här passet gjorde att jag trillade över 100-milsmarkeringen gällande löpning för detta år. I och för sig inte helt exakt eftersom jag inte började använda GPS:en förrän den 22:a januari i år och faktiskt sprang några steg även innan, men ändå. Jag var ju även drabbad av skada ett tag då jag inte sprang utan bara gick en hel del, räknar man med även promenader så blir totalsträckan snäppet längre, ungefär 194 mil.

Nu måste jag vila resten av veckan, vilket nog inte blir svårt eftersom jag arbetar nästan till midnatt denna söndag, veckomängden är nämligen uppe i drygt 47 km vilket är lite för snabbt ökat på slutet.

17 km i -20C

Idag blev det av bara farten ett längre pass än jag tänkt mig. Tanken från början var att bara köra ett eller två varv på lugnviksrundan, d v s fem eller tio km. Det var ju trots allt 20 minusgrader ute. Första vägvalet, vid Jamtlis ångbåtsbrygga, passerades av bara farten. Vid det andra vägvalet, strax innan krönet på Frösöberget, blev jag så överväldigad av utsikten och låten (en riktig pompös och mäktig sak; Kill Devil Hills) med Bruce Dickinson jag lyssnade på att jag vek av och tog en liten omväg för att slutligen landa på drygt 17 km.

Trots den rätt låga temperaturen räckte det för övrigt bra med tre lager på överkroppen; tunn långärmad underställströja, lite tjockare ullfrottétröja och den tunna Newline Windpackjackan, samt på underkroppen lite tjockare funktionskallingar och Craft PXC Storm tights. Fingrarna frös jag om de första kilometrarna men sedan blev det varmt trots relativt tunna fingervantar. På huvudet Crafts helt grymma Thermal hat som verkar fungera vid alla temperaturer mellan +10 och -30 ungefär.

Milt sagt mildare

Idag var det lite varmare, tio minusgrader, och det bidde återigen ett tiokilometerspass, dock inte i terräng. Snittempo på 5:15 min/km och medelpuls på 150 bpm; lyssnade på Håkan Hellströms senaste för att inte springa alltför fort.

När det är några minusgrader och sol så kan det verkligen vara vackert ute och det var det idag. Synd att jag inte hade med mig någon kamera för att fånga bevis på bild.