Jag ser mig gärna som åtminstone normalbegåvad, men ibland tvivlar jag. Som idag, då jag tänkte att jag skulle boka en tid på hälsocentralen för att komma tillrätta med mina vadproblem. Idrottsmassören jag träffade förra veckan föreslog ju det om svullnaden inte gav med sig, vilket den alltså inte gjort.
Förvisso var det lite annorlunda mot tidigare besök och samtal med den allmänna vården. Det var först efter att ha träffat en 25-årig ryska som instruerades av en 30-årig svensk som ordinationen vila och värktabletter kom.
Det är tråkigt att vara i stort sett frisk och utsättas för detta - jag tycker mycket synd om människor som är allvarligt sjuka och tvingas ställas inför denna kompetens, kanske med livet som insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar