Igår ville jag hur som helst ta ut mig lite mer och tog en cykeltur på tre mil. Det är väl i sig inget märkvärdigt, men när det är mer än tjugo minusgrader (jag har för mig att termometern visade ungefär -23 strax innan jag stack ut) blir det mer av en prövning.
Det var som synes kallt och krispigt och en del snö ute.
Mina gamla dubbdäck (Nokian Extreme 296) från förra århundradet fungerar faktiskt bra fortfarande även om gummit nog inte är så mjukt som det en gång varit.
Så här påpälsad var jag. Lungplus gör ju att man ser ut litegrann som ett ufo men det är det värt; skönare att andas in uppskattningsvis nollgradig luft istället för tjugo minus, särskilt under ansträngning.
Balaclava i ullfrotté och löparmössa under hjälmen. På överkroppen craftunderställ, lundhagsulltröja, tjock ullfrottéundertröja och till sist tunn vindjacka. På underkroppen cykelbyxor, ullfrottélångkallingar och Crafts storm tights. På händerna mina nya elektriska handskar från Clas Ohlson och på fötterna mina gamla vandringskängor utanpå ett par tjocka ullfrottésockor. Det enda jag frös om var tårna under de sista två milen, så den delen måste utvecklas. Kanske elsulor?
Angående de elektriska handskarna så märkte jag ingen skillnad med värmen på eller av, slog faktiskt på den först med mindre än en mil kvar bara för att testa. Tur att handskarna i grunden är så varma att det gick bra ändå.
De tre milen tog knappt en timme och 45 minuter vilket gav en medelhastighet på knappt 18 km/h. Ändå var jag helt slut när jag kom hem och tror att jag minskat ett kilo i vikt. Men det är klart, bränner man nästan tusen kalorier och inte har med sig någon energi eller vätska så blir det väl så. Nu väntar jag några dagar tills nästa cykeltur tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar