Jovars, ryggen kändes kanske inte bra imorse men ändå såpass att jag vågade mig på ett litet terrängpass.
Det blev först ett väldigt lugnt varv på femkilometersslingan i Spikbodarna och sedan ett om möjligt ännu lugnare varv på 2,5-kilometersslingan. Den sista kilometern provade jag på att hålla pulsen mellan 135 och 145 genom att lägga in larm på dessa pulsvärden på pulsklockan. Väldigt lätt att slå i den övre gränsen, kan man säga. Jag har inte bestämt mig för när eller om jag skall börja träna upp min aeroba kapacitet, men det känns ju sådär att behöva springa i 6:30-tempo. Nu är ju förstås tanken att den farten skall kunna ökas med bibehållen låg puls, men kan det verkligen fungera så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar