Det gäller att långpassa på

Med några minusgrader och en ganska så värmande sol blev det, som planerat, ett långpass idag. Pressade mig till 20 km, det är ju dags att börja öka litegrann. Kändes helt okej, men nu känner jag mig förstås ganska slut i kroppen. Tur att inte arbetet är fysiskt tungt iallafall, för det är just arbete som väntar om en knapp timme.

Vecka tolv i sammandrag

Då var det dags för en ny vecka, men hur gick egentligen den förra?

Tisdag, onsdag och torsdag var jag fast i transportlöpningsträsket. Det är bra för att få lite kilometer i benen, men någon fart eller glädje blir det inte. Detta beror nog både på att en ryggsäck på ryggen förtar lite av glädjen och att man på väg till jobbet känner sig lite stressad att man skall hinna i tid. På hemvägen är man istället trött och hungrig och inte är man av med ryggsäcken heller. En fördel man dock inte skall glömma bort är att man känner sig mycket vaken när man väl är på plats på arbetet.

På lördagen var det tänkt att det skulle vara vilodag men jag kände för ett lugnt femkilometerspass och så fick det bli. På söndagen avslutades så veckan med en tiokilometersrunda som kändes helt okej.

Den här veckan har jag tänkt att det inte skall bli så mycket transportlöpning utan istället fokus på distans och kvalitet. Jag har gått ut hårt med en vilodag idag måndag och imorgon lutar det åt ett distanspass.

Shopping

I torsdags beställde jag lite prylar från ett för mig tidigare oprövat företag i England, Probikekit. De hade bra priser på lite olika Craftplagg, så varför inte testa liksom? För nedanstående grejer, Elite run knickers, Pro cool mesh tee och Body control socks inklusive frakt betalade jag nästan exakt 450 kr.

Paketet damp ned i brevlådan igår onsdags, så det gick riktigt snabbt också tycker jag. Kompressionsstrumporna testar jag just i denna stund, de övriga sakerna får vänta på lite bättre väder för att utvärderas ordentligt.

Spring och sprang

Nu har jag inhandlat det perfekta komplementet till min vita löparjacka. En svart löparjacka.

Nu skall jag bara klura ut vilken jag skall använda när det är risk att lorta ner sig och vilken som skall användas till finlöpning.

Vårvinter

Eftersom Kung Bore vägrar inse sig besegrad ännu så är vägarna i vår stad återigen till stor del täckta av snö, om än troligtvis högst tillfälligt. Min fasta övertygelse är ändå att vintern återkommer, med både kyla och halka, om inte annat till nästa säsong. Därför fyndade jag ett stycke underställströja i helgen till halva priset vilket i detta fall innebar 150 kr.

I de dryga fem plusgraderna som huserade utomhus på söndagen var det inte läge att prova tröjan i praktiken, men med tanke på hur bra den gamla blå föregångaren från 80-talet fungerat så oroar jag mig inte.

Söndagens 14-kilometerspass var i övrigt riktigt skönt. Planen var att det bara skulle bli 10 km men blev alltså lite längre eftersom allt kändes så bra. Detta gjorde att veckomängden slutade på 48,8 km, alltså inom marginalerna för min långsiktiga plan.

Adios komfortpass, hola fartlek!

Ja, idag blev det inget komfortpass utan ett visserligen kort pass på fem kilometer men med en hel del fartökningar. Inga mirakel ännu såklart, men pressade ned mig till nästan 4-minutersfart under ruscherna där det var bra fäste. Efter en hel vinter med bara lugna pass kan det vara bra att försöka få upp farten lite.

För övrigt också återinvigning av mina Adidas Adizero Adios - vilken skillnad mot cementklumparna jag haft på fötterna under vintern! Det roliga var att under fartökningarna låg jag på ungefär 190 steg per minut utan att det kändes det minsta konstigt, troligtvis en kombination av lätta skor och lite högre fart.

Långpassfalt

Idag blev det för första gången på rätt länge på grund av sjukdom ett långpass. 18,4 km i några sköna och soliga minusgrader då jag även passade på att lyssna på lite musik, både ny och lite äldre.

Den första skivan var Bob Hunds nya, Det överexponerade gömstället, som släpptes idag. För tidigt att ge ett omdöme om musiken, men texterna är som vanligt grymma. Vad sägs till exempel om "salongsberusa rakt in i min famn" och "vill du nu förgifta dig med mig" från låten Lite av varje för ingen? Här första videon från skivan:

Den andra skivan som avnjöts var Manic Street Preachers senaste från 2010; Postcards from a young man. Jag gillade bandet för länge sedan när de släppt Generation terrorists, sedan blev de tråkiga och slog igenom stort och mitt intresse svalnade kan man väl sammanfatta saken kort. Döm därför om min förvåning när jag av en händelse lyssnade på den senaste skivan och fann den riktigt bra. Nedanstående är nog favoritlåten så här långt, riktigt pompös och skön. Lite som Robbie Williams fast bra, kan man säga.

Mer känsla med gummi

Att det är mer känsla med gummi än ståldubbar mot asfalten kan jag skriva under på. Helgens två femkilometers- och måndagens tiokilometerspass löptes alla med mina mest stabila landsvägsskor; Mizuno Wave Alchemy 9. Det är fortfarande uppskattningsvis knappt hälften av GC-vägarna där asfalten är framme, men isen är så pass sträv att det fungerar helt ok utan dubb.

Förra veckan slutade på ganska exakt 40 km, nu skall jag börja öka försiktigt igen så att jag får tillräckligt många mil i benen tills i sommar. Så snart det är lite mer asfalt framme och mina vader känns bättre så dras Adiosen på, det ser jag verkligen fram emot. Terränglöpning är väl inte att tänka på än på rätt länge, antar jag.

Inte håll men uppehåll

Det har ju inte blivit så mycket skrivet här den senaste veckan och jag vill härmed dementera att det skulle ha att göra med inaktivitet.

Jag har nämligen transportat till och från jobbet, tre dagar förra veckan och hittills två dagar den här veckan. Uppdelningen har varit 6,3 km på morgonen och 4,0 km på eftermiddagen alla dagar utom idag då det hittills blivit 8,0 km på morgonen eftersom jag hade lite godare om tid än vanligt. Ett lagom lugnt milpass blev det också på söndagen.

Det som stör är att jag fortfarande är öm i vaderna. Som ytterligare ett desperat försök att lindra detta har jag investerat i ett par kompressionsstrumpor. Förutom att se löjlig ut i knästrumpor så blev jag även 300 kronor fattigare. Jag återkommer med rapport om det gör någon skillnad men redan nu kan jag meddela att de är rätt sköna iallafall.

Transportlöpning

Efter att ha sprungit till och från arbetet ett par gånger nu så har jag lärt mig några saker. Till att börja med så går det mycket snabbare att duscha på arbetsplatsen än hemma. Är man som jag lite morgonfrusen så tar det ofta ganska lång tid att tina upp i duschen på morgonen. När man sprungit till jobbet och alltså fått upp värmen så går det alldeles utmärkt med en jättekort dusch där. Tidsbesparing totalt, alltså.

När det är dags för morgonfika och att ta fram sin medhavda knäckebrödssmörgås ur sin plastbytta så är det lite spännande att se hur den slitits just den morgonen. Så här såg det ut i måndags:

Som uppfinnare leker jag med tanken att lägga in någon form av fjädrande distans som trycker fast smörgåsen och gör att den ligger still. Det blir nog av så snart jag tröttnat på att se denna smuliga syn.

Jag har även skaffat dubbel uppsättning av alla duschprylar som förvaras i ett skåp på jobbet. Det är deo, after shave, hårborste och vax, förutom duschtvål förstås. Väldigt smidigt att ha detta tillsammans med handduk och ett par skor som väntar på en när man anländer. I min löparryggsäck, Lundhags Tempo 20, ryms en uppsättning innerkläder och matlåda, så det är hanterbart med det som måste fraktas fram och tillbaks. Vill man slimma ned packningen ännu mer skulle man ju kunna frakta dit kläder en gång i veckan och kanske även bunkra upp med mat för några dagar. Jag får se om jag orkar med sådan framförhållning vad det lider.

Feber-uari

Då kan alltså februari sammanfattas, en månad som kantats av feber, snor och elände. Vad blev det då? Jo, bara 96 km löpning. Jag hoppas verkligen att mars blir bättre.