Långpassfalt

Idag blev det för första gången på rätt länge på grund av sjukdom ett långpass. 18,4 km i några sköna och soliga minusgrader då jag även passade på att lyssna på lite musik, både ny och lite äldre.

Den första skivan var Bob Hunds nya, Det överexponerade gömstället, som släpptes idag. För tidigt att ge ett omdöme om musiken, men texterna är som vanligt grymma. Vad sägs till exempel om "salongsberusa rakt in i min famn" och "vill du nu förgifta dig med mig" från låten Lite av varje för ingen? Här första videon från skivan:

Den andra skivan som avnjöts var Manic Street Preachers senaste från 2010; Postcards from a young man. Jag gillade bandet för länge sedan när de släppt Generation terrorists, sedan blev de tråkiga och slog igenom stort och mitt intresse svalnade kan man väl sammanfatta saken kort. Döm därför om min förvåning när jag av en händelse lyssnade på den senaste skivan och fann den riktigt bra. Nedanstående är nog favoritlåten så här långt, riktigt pompös och skön. Lite som Robbie Williams fast bra, kan man säga.