Eftersom jag har vilodag idag mellan gårdagens tempopass (allting är relativt) och morgondagens planerade distanspass passar jag på att lägga in en bild på de skor jag skall börja slita på så snart den stötdämpande snön/isen är helt borta.
De nedre, ett par Mizuno Wave Alchemy 9 ersätter mina dito med siffran 8 som jag slitit ut rejält sedan i somras. Dessa skor är sagolikt sköna, känns nästan som ett par strumpor när man tar på sig dem men ändå stabila och med mycket bra stötdämpning.
De övre och röda underverken är ett par Mizuno Wave Ascend 3, vilket innebär förra årets modell och därför nedsatta med 70% på Gå- och löpkliniken här i Östersund. I vår planerar jag att börja springa terräng för att ge kroppen lite omväxling och dessa skor bör ge bättre fäste och skydd än vanliga asfaltsskor.
När jag talar om skor kan jag inte låta bli att rikta en stabil och väldämpad känga (hrm...) mot den maffia som, likt Mac-maffian, sprider sig över internets diskussionsforum och oavsett vad diskussionen handlade om från början lyfter fram sitt monotona budskap. I detta fall alltså att stabila och dämpade skor inte gjort något för att minska löprelaterade skador sedan de dök upp på marknaden på 70-talet eller så. Kanske är det så, kanske är det inte så, jag orkar inte lägga ned energi på att sätta mig in i eventuellt källmaterial, men jag tycker att det fungerar bra för mig. Tycker man inte att det fungerar bra för sig så kan man ju använda något annat men kanske ändå låta bli att predika för allt som rör sig? Så där, det kändes skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar