Det här är ju tänkt att vara någon slags träningsblogg, men idag får det vara en skadeblogg. Anledningen till att jag kommit igång med löpningen är egentligen min rygg, eller avsaknad därav, höll jag på att säga.
Jag har hittills haft tre ryggskott i mitt trettiosjuåriga liv. Det första som jag inte minns exakt vilket år det var fick mig egentligen inte att ändra på något.
Det andra ryggskottet, som enligt mina beräkningar bör ha inträffat i mellandagarna år 2007, fick mig att komma igång med lite ryggövningar och raska promenader.
Det tredje ryggskottet som inträffade på våren 2009, alltså för ungefär ett år sedan, fick mig att börja gå raska promenader på någon mil och uppåt i stort sett varje dag och även köra bålstabilitetsträning med ungefär samma frekvens. Ganska snart började jag tycka att det gick lite långsamt att gå så vissa promenader byttes ut mot någon slags intervaller där jag blandade gång och löpning och sedan blev det mer och mer löpning. Nu går jag mest som uppvärmning eller om kroppen inte känns helt bra och försöker springa åtminstone tre gånger per vecka, fördelat på ett distanspass (13-17 km) och ett par lite kortare (5-7 km).
Senast igår under dagen tänkte jag att jag verkligen har blivit mycket bättre i ryggen, även om jag undviker att sitta still alltför länge i sträck eftersom jag då lätt stelnar till. Efter arbetet igår var det dock slut på den villfarelsen när jag skulle resa mig upp efter att ha inmundigat månadens Frassehamburgare. Det var helt enkelt dags för en ny rygglåsning som kom smygande på ungefär en timme. I morse var det att kravla ur sängen som gällde och efter en kort bedömning av läget sjukskriva sig från jobbet och ringa naprapaten för tidsbokning.
Kvällens inplanerade distanspass är ombokat till någon gång i framtiden, jag är verkligen irriterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar