Mil

Jag funderade ju igår på om jag skulle våga mig på att ta ett lugnt distanspass idag, någonstans i närheten av en mil. Så långt har jag inte sprungit sedan löparknät jag åkte på i våras.

När jag vaknat och ätit frukost kändes det bra i kroppen, så jag laddade mentalt och stack iväg ut. Det är den korta beskrivningen, den mer sanna är att jag först inte kunde bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. När jag gick upp ungefär kl 08 så visade termometern på 9 grader och sedan kröp den sakta upp till lite drygt 13 grader när det var dags att sticka ut. När jag väl bestämt mig (jo, det fick bli kortärmat) tog jag med mig lite sopor och tog även en sväng förbi postlådan. Där såg jag att premien för min prenumeration på Runner's World hade kommit, varpå jag var tvungen att springa tillbaks upp till bostaden och prova jackan det gäller. Det är en Newline-jacka, Windpack Jacket heter den, väger bara 94 gram och kan komprimeras ihop till en apelsins storlek. Mitt första Newline-plagg faktiskt, om jag orkar återkommer jag med någon form av omdöme.

Iallafall, när allt ovanstående var klart begav jag mig äntligen iväg. Gick först de knappa fyra kilometrarna till elljusspåret och efter lite töjning där så bar det iväg. Det här var ju tänkt som ett lugnt distanspass, så jag försökte hålla farten på ungefär 5:30 per km för jag läste någonstans att det var en bra fart för lugna distanspass. Gick ju så där, kan man säga; tiden på hela milen stannade på 51:28, vilket ger ett medeltempo på 5:08. Det här är ju tydligen ett klassiskt fel som väldigt många gör, man låter inte de lugna distanspassen vara tillräckligt lugna. Nu är det väl ingen katastrof, det handlar ju bara om en mil i lugnt tempo och jag har inte tagit ut mig fullständigt tidigare i veckan heller.

För att springa en mil på elljusspåret jag använder mig av så räcker det inte med ett, två eller tre varv. Inte heller fyra, för något snille har dragit slingan på 2,4 km. Detta innebär alltså att när man som i mitt fall idag har sprungit fyra varv så kan man inte stanna där utan måste springa 400 meter till för att komma upp i en mil. Om inte annat stärker det väl psyket, kan det vara så de har tänkt?

Efter löpningen åkte musiken på igen och jag lyssnade klart på nästan hela nya Iron Maiden-skivan på de dryga fyra kilometrarna hem. Det här var den andra fullständiga (i stort sett, då) genomlyssningen av nämnda skiva och den var bättre nu än efter första då jag bara hade gäspat som svar på frågan vad jag tycker om den.