Grusligt dålig väg

Dagens landsvägstur blev en 62-kilometersrunda över Frösön, Rödön, avskrädesplatsen Krokom och tillbaks via Ås. Denna sträckning brukar vara rätt trivsam att cykla över men nu har någon satt punkt för det. Allt såg bra ut tills man kom in i Krokom där de lagt oljegrus på vägen som leder upp mot Aspås. -Jaja, tänkte jag, när man sedan viker av mot Aspåsnäset så blir det ju bra igen, för där är det en mysig liten asfaltsväg som är en njutning att köra.

Så var det tidigare ja, innan någon mindre begåvad individ (eller flera, såklart) kommit på att även den fina asfaltsvägen skall täckas med oljegrus. Det ser okej ut på håll:

Men inte så okej när man tittar lite närmare. Lägg gärna märke till den glidande övergången mellan väg och icke-väg som gör det lite mer lömskt och inte bara skakigt och irriterande.

Kom hur som helst levande fram till Kattstrupeforsen och åt ett stycke Wasa Sandwich.

Rullsnitt 30,8 km/h och förbannad som om det hade blåst storm rakt emot mig under hela passet. Tack för det, Krokomspolitiker.

Historiskt långt uppehåll

Långt uppehåll i bloggandet, ja, men inte nödvändigtvis i träningen. Även om skador gjort sitt till för att hålla mängden tråkigt låg så förekommer det fortfarande viss träning.

Återkommer i ämnet.

Fredagsjogg

Det blev knappt fem kilometers lugn löpning (nja, jogg) idag efter att ha inlett med en knapp kilometers promenad. Lite ont i vristen efteråt men vi får se hur det utvecklas.

Icke nikotin

Igår uppkom frågan hur länge jag egentligen varit snus- och rökfri och jag trodde att det var ungefär två år sedan jag slutade. Det visade sig efter konsultation av min förra mobils anteckningsbok att det faktiskt är tre år sedan, vilket då alltså gav min kollega rätt.

Första dagen jag var helt snus- och rökfri var nämligen den 14:e december 2008 och sedan körde jag med nikotintabletter fram till den 15:e februari 2009 som alltså var den första helt nikotinfria dagen.

Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Kall cykeltur

Vristen trilskas fortfarande så det har bara blivit små mängder lufsande, typ gå och springa om vartannat under fem kilometer. Inte lika kul som att springa hela tiden förstås men det fungerar väl i nödfall.

Igår ville jag hur som helst ta ut mig lite mer och tog en cykeltur på tre mil. Det är väl i sig inget märkvärdigt, men när det är mer än tjugo minusgrader (jag har för mig att termometern visade ungefär -23 strax innan jag stack ut) blir det mer av en prövning.

Det var som synes kallt och krispigt och en del snö ute.

Mina gamla dubbdäck (Nokian Extreme 296) från förra århundradet fungerar faktiskt bra fortfarande även om gummit nog inte är så mjukt som det en gång varit.

Så här påpälsad var jag. Lungplus gör ju att man ser ut litegrann som ett ufo men det är det värt; skönare att andas in uppskattningsvis nollgradig luft istället för tjugo minus, särskilt under ansträngning.

Balaclava i ullfrotté och löparmössa under hjälmen. På överkroppen craftunderställ, lundhagsulltröja, tjock ullfrottéundertröja och till sist tunn vindjacka. På underkroppen cykelbyxor, ullfrottélångkallingar och Crafts storm tights. På händerna mina nya elektriska handskar från Clas Ohlson och på fötterna mina gamla vandringskängor utanpå ett par tjocka ullfrottésockor. Det enda jag frös om var tårna under de sista två milen, så den delen måste utvecklas. Kanske elsulor?

Angående de elektriska handskarna så märkte jag ingen skillnad med värmen på eller av, slog faktiskt på den först med mindre än en mil kvar bara för att testa. Tur att handskarna i grunden är så varma att det gick bra ändå.

De tre milen tog knappt en timme och 45 minuter vilket gav en medelhastighet på knappt 18 km/h. Ändå var jag helt slut när jag kom hem och tror att jag minskat ett kilo i vikt. Men det är klart, bränner man nästan tusen kalorier och inte har med sig någon energi eller vätska så blir det väl så. Nu väntar jag några dagar tills nästa cykeltur tror jag.

Skade vasåhär?

Fortfarande skadad, men jag ser en ljusning. Har fått tid hos idrottsinriktad sjukgymnast nu på tisdag och kör balansövningar för att stärka vristen till och från under dagarna. Vågade mig även på att öka distansen från de dryga kilometrarna jag lufsat ett par gånger under veckan till fem kilometer i morse innan frukost. Vi får se hur det går, det gör nog inte mer ont än innan och att stå på den onda foten och balansera går bra.

Nu börjar knäppgöken i mig fantisera om milpass i helgen, men så dum skall jag väl försöka undvika att vara. Men några kilometer kanske?

Fortsatt trist vrist

Senaste löppasset var 1,8 km på juldagen. Sedan kändes det obehagligt i vristen varför jag avbröt och gick resten av rundan och sedan kom smärtan som ett brev på posten. Nu börjar det kännas okej igen men det är väl ändå bäst att vila några dagar till.

I mellandagarna var jag för övrigt ut och cyklade min "vanliga" tremilarunda på mountainbiken. Den tog ungefär 1:40 istället för de 1:11 den gör när det är barmark. Hoppsan.

När 2011 summerats har jag ändå sprungit 114 mil och cyklat 211 mil, det sistnämnda fördelat med 134 mil på mountainbiken och 69 mil på racern. Vad de resterande sju milen cyklades på är så här långt ett frågetecken.