Elektriskt

I tisdags var jag på mitt sista besök hos naprapaten för mitt löparknä, eller åtminstone är det vad jag hoppas. Han tyckte att det har blivit en förbättring och om jag bara fortsätter att stretcha, massera den trilskande senan och allt annat jag gör så skall det nog bli bra.

Idag gick jag en mil och knät kändes ok, och det har det gjort under de flesta av den senaste tidens halvmilapromenader, så jag hoppas att det börjar närma sig lite löpning. Planen är att i början bara springa på mjukt underlag och varva med gång, typ en kilometer gång, en kilometer löpning och så vidare.

Förra helgen skaffade jag också en TENS-apparat för att den vägen försöka öka genomblödningen lite extra. Den här apparaten kan man även använda till massage och muskeluppbyggnad, men hittills har jag bara testat smärtlindringen och massagen, muskeluppbyggnad med hjälp av elektricitet känns lite väl tv-shop för mig.

Oui?

Då var det premiär för franska språket i denna blogg, och jag tror att det får stanna där. Hittade efter diverse sökningar på nätet den vita jackan/den heliga graalen på en fransk nätbutik och lade en order. Problemet är att jag kan ingen franska alls, inte ens tyskan jag läste i grundskolan och på gymnasiet är särskilt väl bevarad i minnet. Jag tror att det gick vägen iallafall, men helt säker kan jag ju inte vara förrän jackan eventuellt levererats, jag har inte den minsta aning vad lagersaldo och relaterade begrepp kan tänkas heta på franska.

Lustigt att man som svensk skall behöva beställa en svensk jacka från Frankrike.

Craftig tankevurpa

Jag vet inte om försäljningsavdelningen på Craft har haft otur när de tänkt, men något måste ha gått snett. Redan den sjuttonde mars skrev jag om att de lanserat en snygg löparjacka i vitt, kanske inte den mest praktiska färgen, men jag blev iallafall riktigt sugen på en sådan. Därefter har jag letat runt i butiker på flera platser i landet, på nätet och även pratat med en av Crafts säljare på plats i butik. Jodå, jackan skulle komma ut i butik under vecka 18 och därför bad jag butiken att ringa mig när den kom in. Igår ringde så butiken och meddelade att det är slut hos leverantören och det verkar vara permanent.

Hur tänkte Craft här? Den här jackan är deras skyltplagg i år, den syns i diverse tidningar och jag har sett på nätet att jag inte direkt är ensam om att vilja byta ut en del av mina surt förvärvade slantar mot en sådan. Att då inte kunna leverera varan känns rätt korkat. Eller är planen att få oss som vill ha den vita jackan att först köpa den svarta (som är okej men inte lika snygg som den vita) för att sedan när den vita trots allt kommit ut i handeln köpa även den? Diaboliskt, isåfall.

För övrigt hade ovanstående butik bromsklossar till mina inlines i lager, hör och häpna, så hade det inte snöat idag så kunde jag ha tagit en tur, kul. Efter min åtta kilometers promenad igår hade jag velat ta i lite och ändå skona knät, men det får väl bli en promenad idag också. Förlägger jag den till skogen med dess mjuka underlag kanske jag vågar prova några löpsteg också.

Skön kvällstur

Eftersom regnet kom igår kväll och gjorde måndagen till en vilodag blev det en skön kvällstur på tisdagen istället. Ute en dryg halvtimme med en snittpuls på 151 och inte minsta känning från knät - bra. Upptäckte att bromsen dessvärre är helt nedsliten så den måste bytas ut innan nästa färd.

Inlines we trust

Sedan jag drabbades av det förhatliga löparknät har jag funderat lite på vad som skulle kunna fungera som alternativ träning. Cykling har jag dömt ut eftersom det känns som att det skulle kunna ge problem samt att jag har läst att det kan vara så. Inlines har jag varit osäker på men har tänkt att jag skulle ge det ett försök åtminstone.

I lördags var det så dags, efter en fyra kilometers promenad ville jag röra på mig lite mer intensivt och plockade upp mina inlines från källaren. Det kändes helt ok så skydden åkte på och jag åkte ut. Efter åtta kilometers åkning hade knät inte gett sig till känna alls, vilket kändes fantastiskt bra. Vänster fot drabbades dessvärre av ett skavsår, men jag är glad för det lilla numera.

Igår söndag sköt jag upp inlinesturen hela dagen, var först ut och gick en halvmil i raskt tempo men jag kände mig lite slö och det var inte förrän strax innan kl 21 jag snörde på mig rullpjucksen (?) och styrde ut på vägen. Denna gång blev det bara drygt fem kilometer, men med skavsåret i färskt minne och andra innersulor kändes det ändå helt ok. Sträckan tog 18 minuter med en medelpuls på 160; det kändes bra att få lite fart på cirkulationen efter allt gående sista månaden.

Idag har det regnat så jag står och väger mellan promenad och inlinestur, jag får se vad det blir lite senare.

Evolutionärt, min käre Watson

Häromdagen funderade jag litegrann på löpning i ett historiskt perspektiv, närmare bestämt när vi sprang omkring på stäpperna och jagade mammutar eller vad det nu var.

Min kropp verkar inte gjord för löpning. Visserligen är jag rätt lång och smal, men för att inte falla i bitar krävs det skor som motverkar överpronation och ortopediska sulor som stöder mina låga fotvalv. Inte för att det verkar hjälpa, innan löparknät som jag kämpar mot nu hade jag problem med både rygg och benhinnor. Problem som för övrigt säkert bara ligger latent tills jag eventuellt kommit över löparknäträsket.

Om jag hade levt på mammutåldern, hade mina föräldrar då lämnat mig åt mitt öde i femårsåldern för att jag var hopplös som löpare eller hade jag kunnat livnära mig som sköldpaddsjägare?

Eller är det så att alla dessa mer eller mindre tekniska hjälpmedel gör att kroppen ytterligare förtvinar? Är det barfotalöpning som är grejen? Åtminstone i små mängder för att stärka kroppen?

TV4 suger mina svettiga löparstrumpor

Jag stör mig ganska ofta på att självklarheter sägs, t ex när någon tycker att krig är rätt dumt, katolska präster ofta är pedofiler och så vidare. Att TV4 är kasst sägs däremot inte tilräckligt ofta, fast det egentligen är lika självklart.

Innan jag ondgör mig över TV4 måste jag först säga att all min kontakt med kanalen har varit slumpmässig; det kan vara genom att ha passerat genom träsket vid zappande, att jag hört deras eländiga morgon-tv från ett annat rum eller dylikt. Jag kan alltså med relativ stolthet i rösten säga att jag aldrig följt något program, varken egenproducerat eller inköpt, som gått på denna kanal.

Vare sig det är någon kass, amerikansk dramaserie som t ex Lost eller 24, egenproducerad "komik" som Parlamentet eller dokumentärer om brittiska barn som är tolv år och ser ut som 100 eller någon form av grävande journalistik i form av Kalla fakta så är min uppfattning klar - det handlar om ytlig underhållning ämnat för folk med för mycket tid över.

Nu visar det sig att det finns ett program som handlar om löpning, "Sverige springer", som sänds på TV4 sport. Eftersom jag väldigt sällan tycker mig ha tid att titta på tv när program sänds så tänkte jag kolla in programmet på nätet, dvs TV4 play. Självklart fick jag ytterligare en anledning att ogilla TV4; programmen ligger på nätet i en vecka och sedan hamnar de på TV4 Anytime, som man måste betala 49 kr per månad för att få tillgång till.

Betala? För att se vad som mest troligt är ytterligare ett skräpprogram? Näe.