Eftersom det börjar bli väldigt lite kaffe kvar efter den senaste rostningen så var jag tvungen att ta tag i det! Körde som vanligt fyra olika bönor som jag kanske blandar eller kör en och en, jag får se.
Varje rostning tog ca 12-13 minuter och jag alternerar mellan höger och vänster hand för att det inte skall bli för enahanda så att säga.
Som vanligt får de nyrostade bönorna ligga i burkar utan lock ungefär ett dygn innan locken åker på.
Sedan, efter sedvanlig sterilisering, släppte jag ned humlepåsen i jästanken med ölen jag bryggde för tre dagar sedan. Torrhumling alltså!
Torrhumlar gör man när man vill ha så mycket humlesmak som möjligt i sin öl. Det är nämligen så att när man tillsätter humle tidigt under koket så bidrar den mest med beska. Senare under koket eller efter koket så bidrar humlen mer och mer med smak. Den här IPA:n som jag bryggde i måndags fick bara lite humle precis i början av koket och sedan när kokningen var klar så kylde jag ned vörten till 80 grader, tillsatte mer humle och höll temperaturen där en stund innan jag kylde ned till lämplig temperatur för jäsning, ca 20 grader. När nu tre dagar har gått och jäsningen lugnat ned sig lite är det alltså lämpligt att ha i merparten av humlen för att få ett förhoppningsvis friskt och humlesmakande öl.
Skummet eller kreusen som det kallas är något som skapas under jäsningen och även om det ser lite småäckligt ut så är det fullt normalt. Det visste jag inte första gången jag såg det och trodde att ölen blivit infekterad men så var det alltså inte insåg jag efter lite googlande. 😀 Det som syns nere till höger i bild är alltså humlepåsen och strax efter att bilden var tagen så sjönk den ned i sörjan. Nu väntar jäsning i ytterligare några dagar eller någon vecka innan det är dags att tappa på flaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar