Snabbdistans?

Jag vet väl egentligen inte om gårdagens tiokilometerspass borde räknas som snabbdistans, medeltempot hamnade på 5:20 min/km. Fast med tanke på hur kämpigt det var i snön så kändes det som att jag sprang i kanske 4:40-tempo, så det får nog bli så.

Lyssnade lite på Bad Religions senaste, den är väl sådär.

Veckoslut

Idag var det ännu lite mildare med bara sex minusgrader. Hyfsade till veckans totalsträcka lite med ett femkilometerspass och hamnade på 39,8 km. Använde terrängskorna vilket var ett bra val då det även på gångbanan nästan var som att springa i skogen efter dagens snöfall.

Julklappstestning

Idag var det nästan perfekta förutsättningar att prova en av julklapparna från igår. Eftersom det jämfört med de sista veckorna var riktigt milt ute med bara -15 grader räknade jag kallt med att ett par "Craft Zero Extreme WS Gunde"-kallingar skulle sitta som en smäck under de lite tunnare vintertightsen.

Och se det blev perfekt, varken för varmt eller kallt. Det leder mig till att tro att om det är några grader kallare, som det säkert blir igen om några dagar, så blir det perfekt med dessa under Storm Tightsen.

Rundan idag landade iallafall på 18,2 km och jag provade en något annorlunda sträckning ute på Frösön.

Benen kändes rätt sega i slutet av den här rundan, som klarades av på 1:44, vilket ger ett medeltempo på 5:43 min/km och en snittpuls på relativt låga 145 bpm. Musiken framfördes först av Monster Magnet.

Efter den eminenta Powertrip-skivan blev det Dinosaur Jr.

Den här låten är från deras senaste album, Farm, och jag skulle vilja säga att det svänger.

Kyligt

"– Visst är det kallt men man blir inte varmare av att gnälla", säger Ola Skinnarmo.


"– Det går att överleva kylan, det har många visat innan mig och den är fantastisk när den kommer. Kylan är klar, den biter i kinderna och gör att naturen känns krispig. Det är inte mycket som slår en riktig vinter."

Nu kan jag självklart inte jämföra mina löparrundor med Ola Skinnarmos strapatser, men jag ser att vi använder liknande formuleringar för att beskriva kyla. Även om jag oftast använder ordet "friskt" när det är kallt ute så slinker även "krispigt" in emellanåt.

Morgonens pass på fem km i -30 grader var både friskt och krispigt och jag vaknade för ovanlighetens skull till redan innan frukost. Lungplusen frös dessvärre igen litegrann mot slutet av passet vilket gjorde inandningsluften lite väl kall den sista kilometern, jag får kika på möjligheten att montera fast ett värmeaggregat om kylan fortsätter.

10 km före frukost

Gårdagens middag såg ut ungefär så här:

En stor starkmeny från Frasses, alltså, kompletterad med cheddardip (som substitut för smältosten som tyvärr var slut) och red hot chili-krydda på stripsen. Lustigt egentligen, nu när jag springer regelbundet och skulle kunna äta sådana här ganska ofta så blir det mer sällan än när jag var slö.

Hur som helst, när jag vaknade tidigare än planerat i morse så räknade jag med att gårkvällens Frassefrossande borde hålla mig på benen genom en lugn löprunda före frukost. Ack så rätt jag hade, och vad efterlängtad frukosten blev!

Eftersom det var runt 23 minusgrader premiäranvände jag balaclavan från Ullfrotté/Woolpower med mycket lyckat resultat; det var riktigt varmt och mysigt under den och dessutom ser man rolig ut. Ytterligare ett exempel på ett komfortpass, pulsen låg på 146 bpm i snitt och tempot på ungefär 5:32 min/km.

En halvmara på en vecka

Ännu ett lugnt pass på tio km fick avsluta den lugnaste veckan på länge. Den senaste veckan som var så här lugn var nummer 35 i år då jag sprang bara lite kortare än de 21 km det blev denna vecka. Jag hoppas att det snart känns bättre i kroppen så att jag kan köra ett lite längre distanspass igen.

Vilsamt

Den här veckan ser ut att gå till historien som en av de lugnaste på länge. Veckans totala träningsmängd så här långt är detsamma som mängden igår kväll, dvs drygt 5 kilometer. I början av veckan kände jag mig inte bra i kroppen, och egentligen kände jag mig hängig även under onsdagen. Släpade mig ändå ut och sprang ett riktigt långsamt pass i värmen (bara två minus), 5,65 km på 33:22, dvs ett tempo på 5:54 min/km. Jag ansträngde mig verkligen för att hålla ett lågt tempo, vilket känns som något av en bedrift när man lyssnar till sådan musik som The Black Pacific spelar.

Rätt svängigt band, de där Black Pacific. 

Idag är det återigen vilodag och det lutar åt att det blir en sådan även imorgon om inget oförutsett inträffar. Kanske ingen dum idé egentligen att ta igen sig lite. Lär ju bli desto mer peppad när jag sticker ut igen.

Vill inte vila

Men vilar gör jag ändå. Det känns helt enkelt inte som det skall i kroppen, så då är det lika bra att ta det lugnt någon eller några dagar. Då får man shoppa istället! Hade vägarna förbi Ullfrotté/Woolpower och deras outlet igår kväll och passade på att införskaffa en balaclava till typ halva priset. Visst, den betingade halva priset pga mindre skönhetsfel men med tanke på att man troligen skrämmer ihjäl både människor och mindre djur med dylik huvudbonad på skallen så känns eventuella skönhetsfel irrelevant.

Ett alternativ till balaclava kunde kanske vara nedanstående huvudbonad som jag hittade på ett forum, då lockar man snarare till skratt än frammanar dödsskräck.

En sådan i merinoull - det vore allt något det!



Veckosummering

Ännu en vecka är till ända, och även denna med en relativt lång tillryggalagd sträcka som resultat. Förra veckan landade ju på drygt 47 km, och denna på lite mer än 43 km. Har även känt av lite mer av senan som går förbi höger knä, vilket gör mig lite orolig. Under dagens tiokilometerspass som utfördes i terräng kändes nästan inget, men det känns lite mer än vanligt när jag går. Vem vet, kanske börjar nästa vecka med någon extra vilodag.

Fredagsmys

Jag tog en kort tur på 5,6 kilometer direkt efter jobbet för att få igång cirkulationen lite. Hann lyssna på en del av Motörheads nya skiva, The wörld is yours. Helt okej, det låter ju som vanligt fast kanske är soundet lite för polerat? Det får vidare lyssning avgöra, en genomlyssning är ju ingen.

Tempot landade på 5:13 min/km, men pulsen såg konstig ut igen. Visst kan pulsen sticka iväg en del vid start från stillastående, men det här är ju löjligt.

Vetetusan vad detta beror på, men jag har fått uppfattningen vid läsning på en del forum att även andra haft problem. Felsökning pågår.

Nu blir det fredagsmys på riktigt, med en flaska Steamer från Jämtlands bryggeri till att börja med och sedan ordentligt kaloriintag i form av en god middag.

Distanspass

Dagens pass blev ganska långt, 18 km, och halvlugnt, ca 5:30 min/km. På den tiden hinner man ju lyssna på en hel del musik, både lite Band of horses som jag bytte ut ganska fort eftersom det kändes för segt och sedan The Offspring och Danko Jones. De sistnämnda släppte en ny skiva tidigare i år som har några riktigt sjysta låtar sprängfyllda med sköna riff. Till exempel denna:

Bra musik att springa till. Annars var det väl inget anmärkningsvärt med den här dagens pass; -10 grader, lite solsken, med andra ord helt okej.

Inte på spåret

Inte på skidspåret alltså, men vid sidan om och till fots, passerandes skidåkare. Det var jag idag det, på det gamla vanliga tiokilometersspåret i Spikbodarna. Nu var det väl kanske inga elitskidåkare, men de var inte lastgamla iallafall, och jag pulsade om dem i lössnön bredvid spåret. Dagens höjdpunkt.

I övrigt var det rätt kallt.

Om jag var en sådan som i tid och otid drar dåliga ordvitsar så skulle jag kanske sagt att kombinationen kyla och Lungplus kan få en att se ut som att man är tappad bakom en vagn. Men sådan är inte jag, och inte heller är jag rädd för att tappa ansiktet.

Gosigt värre.

Milstolpe

Dagens pass blev ett halvlugnt på tio kilometer. Det som är lite speciellt är att det här passet gjorde att jag trillade över 100-milsmarkeringen gällande löpning för detta år. I och för sig inte helt exakt eftersom jag inte började använda GPS:en förrän den 22:a januari i år och faktiskt sprang några steg även innan, men ändå. Jag var ju även drabbad av skada ett tag då jag inte sprang utan bara gick en hel del, räknar man med även promenader så blir totalsträckan snäppet längre, ungefär 194 mil.

Nu måste jag vila resten av veckan, vilket nog inte blir svårt eftersom jag arbetar nästan till midnatt denna söndag, veckomängden är nämligen uppe i drygt 47 km vilket är lite för snabbt ökat på slutet.

17 km i -20C

Idag blev det av bara farten ett längre pass än jag tänkt mig. Tanken från början var att bara köra ett eller två varv på lugnviksrundan, d v s fem eller tio km. Det var ju trots allt 20 minusgrader ute. Första vägvalet, vid Jamtlis ångbåtsbrygga, passerades av bara farten. Vid det andra vägvalet, strax innan krönet på Frösöberget, blev jag så överväldigad av utsikten och låten (en riktig pompös och mäktig sak; Kill Devil Hills) med Bruce Dickinson jag lyssnade på att jag vek av och tog en liten omväg för att slutligen landa på drygt 17 km.

Trots den rätt låga temperaturen räckte det för övrigt bra med tre lager på överkroppen; tunn långärmad underställströja, lite tjockare ullfrottétröja och den tunna Newline Windpackjackan, samt på underkroppen lite tjockare funktionskallingar och Craft PXC Storm tights. Fingrarna frös jag om de första kilometrarna men sedan blev det varmt trots relativt tunna fingervantar. På huvudet Crafts helt grymma Thermal hat som verkar fungera vid alla temperaturer mellan +10 och -30 ungefär.

Milt sagt mildare

Idag var det lite varmare, tio minusgrader, och det bidde återigen ett tiokilometerspass, dock inte i terräng. Snittempo på 5:15 min/km och medelpuls på 150 bpm; lyssnade på Håkan Hellströms senaste för att inte springa alltför fort.

När det är några minusgrader och sol så kan det verkligen vara vackert ute och det var det idag. Synd att jag inte hade med mig någon kamera för att fånga bevis på bild.

Kroppen ville

Vem som helst kan väl må lite illa eller uppleva att magen kanske inte är hundra procent okej när man vet att det finns bajspartiklar och parasiter i vattnet man dricker, fast det numera är kokt. Hur som helst, kroppen kändes bra idag så det blev som planerat ett terrängpass i Spikbodarna. Milen  i de dryga femton minusgraderna gick på lite mer än en timme vilket gav ett medeltempo på svindlande 6:40 min/km. Fast när man känt underlaget är det inte förvånande, man halkar hit och dit i snön mest hela tiden. Medelpulsen låg på 149 bpm, så jag tog ju inte direkt ut mig heller, även om jag är lite seg i benen nu trots allt.

Näe, ingen idé på en bra rubrik

Från början var tanken att det skulle bli ett terrängpass på 10 km uppe i Spikbodarna idag. Efter mycket velande fram och tillbaks och eftersom magen inte kändes riktigt som den skulle så blev det bara ett lugnt pass på 5,5 km på lugnviksrundan. Snittpuls 145 bpm och ett medeltempo på ungefär 5:30 min/km. Det var ytterligare lite friskare i luften än sist; denna gång ungefär -17C. Om kroppen vill så blir det terrängpass på tisdag istället när jag är ledig.

Missnöje

Livet i Östersund detta veckoslut har präglats av misstanken att det lever en parasit i kattenvattenledningssystemet. Därför rekommenderar kommunen att vattnet kokas innan förtäring. Tyson, som föredrar att dricka vatten direkt ur kranen, är därför inte helt nöjd med situationen just nu.

Lungplus

Idag var det för övrigt ganska kallt; termometern visade på ungefär -15C när jag stack ut. Det är det kallaste passet hittills den här vintern, men det verkar snart bli ännu lite kallare. Vad som gör löpningen komfortabel trots kallgrader är en sådan här manick:

Denna Lungplus Sport gör att även riktigt kall vinterluft blir helt okej att andas. Jag använde den själv vid löpning i som kallast ungefär -28C förra vintern utan problem. Inköpt på det riktiga Apoteket, det statliga alltså, för 250 riksdaler förra vintern.

Självklart ser man ut lite som ett UFO med den här i munnen, men det tycker jag att man får bjuda på. Jag har inte testat den där andra typen av värmeväxlare som ser ut mer som en skyddsmask, men jag kan se framför mig att det är svårt att göra den ibland ack så nödvändiga snor-raketen med en sådan i ansiktet. Lungplusen ser självklart heller inte så jättegosig ut när kondensvatten/dregel formar istappar som hänger ned, men istapparna är iallafall lätta att bryta av.

För mer information går det bra att klicka på bilden.

Malkovitsigt

Helt osökt kom jag att tänka på den här gamla pärlan till film idag. Jag har inte sett den på länge, så det är verkligen dags igen. Igår sprang jag ju 15 km på förmiddagen och idag blev det fem km på kvällen. När man lägger upp träningen så känns det nästan som att man haft en vilodag mellan passen fast man inte haft det. Ungefär som att jobba på den sju och ett halvte våningen i en skyskrapa, alltså, apropå filmen.

Runt berget

Efter att kommit hem först halv tolv igår kväll och sedan stupat i säng var jag rätt trött i morse. Det kändes inte som att det skulle bli något särskilt långt pass idag men se det blev ganska långt. 15 km runt Frösöberget inklusive en sväng ut till Lugnvik. För övrigt första gången jag sprungit runt berget sedan löparknät i våras, men jag tror det gick bra.

Världspremiär

Vad passar väl bättre under en total vilodag än att ha världspremiär för film på denna blogg? Lattjade lite med mobilkameran och dess filmfunktion igår och skapade detta underverk av rörlig bild. Kanske inte fullt i klass för att vinna en Oscar än, men det kommer.

Jag har haft funderingar rätt länge på att filma mitt löpsteg och se om jag har lyckats till någon del att landa mer på mellanfoten. Nu visar ju inte detta klipp detta i detalj, men jag tycker nog att det ser ut som att jag är på rätt väg iallafall och att det åtminstone inte handlar om någon tung hällandning.

Tretal

Det var väl inte riktigt tänkt så, men idag blev det iallafall ytterligare ett terrängpass. Man kan väl säga att jag visste att jag nog inte borde, men var för sugen för att låta bli. Det var kallaste löprundan hittills den här vintern, så det var lite friskt i luften.



Fördelen med att springa när det är lite kyligt är förstås, förutom att det just är friskt i luften, att omgivningarna blir rätt vackra.

Hur var då passet? Det blev tio kilometer och tempot var nästan exakt som i lördags, men efter tre dagars löpning i rad börjar benen kännas rätt sega. Imorgon blir det utan tvekan en total vilodag. Står nu på arbetet och känner mig helt utmattad, det skall jag försöka undvika imorgon.

Kattelitsökning

I ett försök att få katterna mer delaktiga i min träning får Tyson här hjälpa till med att få min Garmin att hitta satelliterna innan dagens löptur. Idag blev det drygt tio kilometer på snö, liksom igår, men snäppet mer hårdpackad och lättsprungen. Att det var på gångbanor och inte i terräng bidrog också till att trots en bara två slag högre medelpuls, 157, gick det ungefär en minut och 20 sekunder snabbare per kilometer än igår. Passade även på att lyssna på skivan Tyranny of souls med Bruce Dickinson, svängigt värre.

Nu hamnade veckomängden på ungefär 25 kilometer löpning trots den svaga inledningen av veckan, det känns bra.

Kork-ek?

Det här är så dumt att jag måste nypa mig i armen:

Att som orienterare fälla träd för att underlätta för tävlande, har man fattat grejen med orientering då? Eller har jag missuppfattat något?

Urspårat

Hur var då dagens pass? Jotack, rejält tungt och riktigt skönt efteråt. Det hade kommit en del snö sedan sist, så någon skidåkare hade gjort egna spår. Nu var jag så hemsk att jag delvis sprang i spåren, fast det såg inte ut att göra någon större skillnad. Långa sträckor sprang jag dock i mer ospårad terräng med någon decimeter snö, vilket självklart var rätt tungt. De tio kilometrarna tog 1:06, vilket gav ett svindlande medeltempo på ungefär 6:40 min/km. Ändå hade jag en medelpuls på 155 slag per minut, så det var inget jätteslött pass.

Garminimalt genomtänkt

Upptäckte till min förvåning och fasa att websidan jag laddar upp träningsdata från GPS-klockan, Garmin Connect, bytt kartleverantör. Där kan vi snacka om att den ansvariga har haft otur när han tänkt. Tidigare var det Google som stod för kartbilderna, nu är det den värdelösa skitleverantören Bing. Hårda ord kanske, men se här. Först Bing:

Det här är satellitbilden som visar dagens runda. Det sjuka här är att den är maximalt inzoomad - försöker man zooma in mer utanför själva tätorten blir det bara vitt. Lägg märke till det lite ljusare området; det är vad som visas i nedanstående bild, levererad av Google:

En viss skillnad, eller hur? Det är verkligen tur att det finns alternativ till Garmin Connect, jag har precis börjat prova SportTracks. Tanken är att använda något i den stilen för att analysera rundor mer detaljerat och bara använda Garmin Connect med sina värdelösa kartbilder som lagring ifall den egna hårddisken kraschar.

Tillbaks på banan

Tja, banan och banan, men igår kväll sprang jag iallafall det första passet sedan förra fredagen. Det stannade nämligen inte vid bara lite hängighet i kroppen så det enda raka var totalvila i ytterligare två dagar och sedan en promenad på onsdagen för att känna hur det kändes. Det kändes bra så på torsdagen blev det som sagt lite löpning igen, men bara fem kilometer.

Intressant förresten det här med immunförsvar och så. Man skall ju få bättre immunförsvar av att träna, vilket man väl får säga att jag gör hyfsat regelbundet på en rimlig nivå. Jag kan ju inte låta bli att undra om den här kortvariga sjukperioden bestående av först några dagar med stegrande ryggont, sedan ont i kroppen ungefär som vid influensa, sedan tillbaks till "bara" ryggont och sedan bra igen. Ingen feber, förkylning eller magont utan bara orkeslöshet och denna varierande smärta. Jag ser två alternativ om jag inte hade tränat; antingen hade jag knappt känt av detta eller så hade det blivit riktig influensa med en veckas sängliggande och så. Jag hoppas ju på sätt och vis på det sistnämnda, men vem vet? Förresten utesluter ju inte det här en släng av den "riktiga" influensan senare heller om det var något annat jag påverkades av.

Förresten helt underbart att få springa igen; mörker, ungefär fem minusgrader, ganska hårt packad snö och Iron Maidens senaste i lurarna - man kan ha det värre. Jag håller för övrigt på att läsa en biografi om Bruce Dickinson och har därför passat på att lyssna lite på några av skivorna han var inblandad i under frånvaron från Iron Maiden. Inte så illa faktiskt, kan nog fungera att springa till också.

Ofrivila

Det var ett tag sedan sist, men idag blev det ofrivila igen. Ryggen har inte känts bra de senaste dagarna och idag kände jag mig generellt hängig i kroppen så det fick bli vilodag hela dagen. Det känns förhoppningsvis bra snart igen så att jag kan sticka ut och springa. Jag hoppas fortfarande på att hinna med något terrängpass till innan det är för tjockt med snö överallt i skogen.

Dubbelt så bra som broddar?

Ikväll var det så dags för första testrundan med maxigrip-dubbarna. Eftersom det inte är helt uteslutet att jag tar ett längre pass på söndag och det har snöat rejält här tänkte jag att det skulle passa utmärkt med ett relativt kort pass som test.

Nu var det inte extremt halt eftersom det är snö och inte is på marken, men där snön är packad kan det ju ändå vara hyfsat slirigt. Greppet kändes bra och löpkänslan var helt ok, ingen större känsla mot hur de avlagda terrängskorna kändes odubbade.

Till sist så har jag inget klart svar på frågan i rubriken. Fortsatta tester/löppass kommer förhoppningsvis att besvara det. Så här långt känns det bra iallafall, jag har inga problem att springa med den här kombinationen i vinter.

Sammanfattning

Inför förra lördagens 25-årsfirande av min arbetsplats hade det tagits fram korta presentationer av oss anställda. Texten om mig var väl en sammanfattning så god som någon med ett visst mått av sanning.



Tredje gången gillt

Av bara farten blev det veckans tredje löppass idag onsdag. Var väl egentligen tveksam till om jag skulle bege mig ut, det blev ju på så sätt den tredje träningsdagen i rad och dessutom var det kallt och det hade börjat snöa. Terrängpasset blev tio km och det var faktiskt rätt tungt.

Nu blir det iallafall vila i en dag eller två så kanske det blir ett långpass till helgen eller så.

Jag har ju tänkt att jag skall ta det lugnt med veckomängden, men det här ser jag lite som ett experiment för att se om jag kan hålla löparknät borta. Förra veckan började jag nämligen med att kavla ITB-senan efter att ha läst att flera andra har lyckats bli av med alla känningar från den på det sättet. Vi får väl se hur det går.

Svettvilling

Fy vilken felbedömning gällande temperaturen jag gjorde idag. Termometern visade -6C och jag kände mig lite småfrusen men tänkte ändå att jag skulle ta ett lugnt femkilometerspass på förmiddagen. Tog på mig långärmad underställströja, ullfrottétröja samt vindjacka och mina varmaste vintertights (Craft PXC Storm Tights, passar kanon när det är -25C...). Kort sammanfattning av passet: Svettigt och bedrövligt tungt. Jag tror att nästa gång det är ungefär denna temperatur får det räcka med kortärmad funktionströja, tunnare ulltröja, samma vindjacka och de tunnare vintertightsen.

Detta med temperatur och kläder är en hel vetenskap.

Eller så är jag bara dum.

Myggfritt och ohalt

Idag blev det så ett tiokilometers terrängpass innan arbetet. Det känns som att kroppen börjat gå i vinterdvala för det är tungt att pressa sig själv. Därför blev det bara ett lugnt pass som så ofta på sistone. Solen sken och det var minus sex grader, rätt friskt och skönt faktiskt.

Hellre sju km än sjuk.

För att inte utmana ödet efter hur konstigt kroppen fungerat förra veckan så nöjde jag mig med bara drygt sju km terräng idag. Tog det rätt lugnt största delen av passet och gasade bara på lite extra mot slutet.

Nu kan jag med gott samvete gå på fest ikväll och både äta och dricka en hel massa kalorier.

Low core temperature

I onsdags, alltså igår, kväll snörde jag på mig lättviktsskorna för att försöka mig på ett lite snabbare femkilometerspass igen. Jag tyckte det kändes bra först, men efter ungefär halva sträckan kändes det som att maten i magen fick liv. Inte så bra, alltså, så jag lugnade ned tempot men fortsatte springa. Ett tag var jag rätt illamående, men jag kom hem utan missöden, stretchade som vanligt och tog en dusch. En stund efter duschen började jag frysa och det utvecklades mycket snart till en rejäl frossa. För att få upp "my core temperature", som Kramer skulle sagt och även sade, hoppade jag i ett varmt bad och tog sedan på mig rejält med kläder tills det var sängdags.

Jag kände mig rätt klen och var övertygad om att jag skulle vakna i morse med feber men se det gjorde jag inte. Det kändes faktiskt helt okej så det bar iväg till arbetet som vanligt. Kändes faktiskt så pass bra att jag tog en femkilometersrunda till ikväll, men i lugnt tempo från start till mål.

Konstigt va? Nu blir det vilodag imorgon och sedan förhoppningsvis ett terrängpass på tio kilometer på lördag, för att hamna på hyfsat exakt 30 km för veckan.

Ingen nybörjare på hamburgare direkt

Ikväll blev det hemmagjorda burgare följt av drygt tio kilometers asfaltslöpning. Helt ok, men problemet är ju det här med att maten skall hinna sjunka undan innan rundan. Att springa nästan direkt efter frukost har jag inga problem med, det är värre med sådan här mat.

I övrigt var det ungefär tre plusgrader ute och på några ställen kändes det faktiskt lite halt. Snart kanske jag får tillfälle att testa dubbarna, det skall bli spännande.

Att lägga band på sig

Skrev ju för någon dag sedan att jag skall försöka hålla veckomängden på runt 20 och 30 km ett tag. Idag hamnade veckomängden på 36 km. Hade jag bara sprungit 10-kilometersslingan i Spikbodarna hade jag nästan stannat inom gränserna, nu kände jag för att testa 15-kilometersvarianten istället.

Nåja, ingen katastrof. Jag tog det hyfsat lugnt och klockan stannade på 1:30:24 för de 15,11 km som uppmättes. Mörkret som kom smygande under framförallt de sista fem kilometrarna bidrog också till att jag tog det lite extra lugnt, det var givetvis väldigt halt på rötter och stenar också efter att värmen kommit tillbaks litegrann, runt fem grader var det när jag sprang.

Maxigrip

När jag kom hem från rundan i tisdags väntade denna förpackning på mig i brevlådan. Jag tänkte ju att jag skall testa att dubba mina pensionerade terrängskor för vinterbruk. I onsdags kväll fick jag så tid till att montera dubben med hjälp av skruvdragare.

Jag vet inte om de sitter tillräckligt stabilt, det får tester så snart det blivit lite mer vinterlikt visa, jag återkommer självklart gällande det. Idag är det drygt fem plusgrader, jag fick ta fram sommartightsen ur lådan igen för min lugna milrunda i förmiddags. Eftersom jag sprang på asfalt och inte i terräng passade jag på att lyssna igenom Weezers nya samling "Death to false metal". Jag är rädd att jag är lite besviken, jag förstår att de låtarna inte platsade på t ex "Pinkerton".

Tredje gången gillt

I tisdags försökte jag mig på att springa tiokilometersslingan i Spikbodarna för tredje gången, och nu blev det nästan rätt! Hamnade på 10,42 km efter att ha följt skyltarna lite för slaviskt vid starten. Är skyltningen för bra blir det ju ingen sport alls får jag väl hålla med om.

Himlen var klar och temperaturen ett par plusgrader, det var i stort sett perfekta omständigheter för att tackla den ganska kuperade banan.

Man får vila i grafen

Idag blev det iallafall som planerat en vilodag. Varför inte då passa på att gå igenom hur det ser ut med distansökningen under året?

Efter en ganska snabb ökning mellan diagrammets första vecka, årets tredje, och vecka 13 blev det platt fall i och med löparknät jag drabbades av. Sedan följde sju veckor, som just då kändes som sju svåra år, helt utan löpning. Även om ökningen sedan har varit ganska snabb igen så är lutningen åtminstone lite mindre brant. Jag har dessutom lärt mig att stretcha bättre och varierar underlag och skor betydligt mer. Det kan nog ändå vara bra att ta det lite lugnare i några veckor och försöka hålla mig mellan 20 och 30 kilometer per vecka.

Självkännedom

Möjligen en promenad blev 10,4 kilometer asfaltslöpning, visserligen i ganska lugnt tempo. Vips så blev det totalt 37 kilometer löpning den här veckan alltså. Nu är planen att ta fram en sammanställning på tillryggalagd sträcka varje vecka det här året och se hur det ser ut.

Ett andra försök

Idag var jag återigen upp till Spikbodarna för ett terrängpass. Mycket sådant på slutet, men jag tänker att jag måste passa på innan snön gör det ospringbart i skogen och man blir förpassad till gångbanorna igen. Den 14:e oktober gjorde jag ju ett försök att springa en tiokilometersrunda som visade sig vara väsentligt kortare. Idag var det dags för det andra försöket och det gick betydligt bättre, nu var jag mer uppmärksam på skyltningen där jag blev lite osäker förra gången.

Visserligen blev det bara nio kilometer, men jag börjar ju springa en annan slinga och kommer in på tiokilometersslingan först efter en stund, jag antar att det blir som att jag genar lite där. Nio kilometer räckte bra idag iallafall, det blir en totalsträcka den här veckan på drygt 26 kilometer löpning. Med tanke på att jag vill försöka undvika att bli skadad igen så är det nog bra att låta den här veckan bli lite kortare efter förrförra och förra veckans 41 respektive 31 kilometer. Att den här veckan stannar vid 26 kilometer är ju förstås lite tidigt att säga redan på lördagen, men det bör inte bli löpning imorgon, möjligen någon promenad.

Snö? Kanon!

Läser i den ena lokaltidningen att kommunen förlänger skidsäsongen med flera veckor genom att använda konstsnö. Nu väntar jag bara på att terränglöpningssäsongen skall förlängas över hela vintern genom att gräva ned värmeslingor i skogen.

Kallare

Kvällens pass var ännu lite kallare än det innan. Fem minusgrader, drygt sju kilometer, tunt snötäcke på vissa ställen i skogen. Sedan hem till iordninggjord middag; kunde varit sämre.

Det var inte särskilt halt, men eftersom det borde bli det vilken dag som helst nu så beställde jag igår en uppsättning dubbar från Maxigrip. Återkommer med rapport om de är något att ha när jag dubbat mina Mizuno Wave Ascend. Med andra ord blir det vinterskor av de förtidspensionerade terrängskorna.

Snöfall

Efter två vilodagar, en mer än planerat, var det så dags för ett löppass igen ikväll. Det var ungefär två grader varmt och blåste snålt i kombination med blötsnö; en vinnande kombination. Jag tog det lugnt och hade en riktigt skön knapp timme, förutom att det var lite jobbigt med snön i ögonen vid tillfällen.

Te som i Tyson

På föreläsningen med Claes Hellgren köpte sambon en förpackning med japanskt grönt te.

I förmiddags var det så dags för premiärdrickandet. Det både luktade och smakade ungefär som hö, men det skall ju vara nyttigt så lite får man kanske stå ut med. Om detta var vi båda överens, men en som verkade tycka att det var riktigt gott var vår ena katt Tyson, han fick lite te och lät sig väl smaka.

Stegen är paradise

Vad nu? Ingen ordvits i rubriken utan en pastisch på titeln på Håkan Hellströms senaste album, "2 steg från Paradise"? Jovisst, och anledningen är självklart att under dagens asfaltspass på lite drygt tio km hann jag lyssna igenom skivan.

Passet var tänkt att bli lugnt, jag håller ju på och vänjer mig mentalt vid att köra aerobiskt i vinter. Nu blev det inte fullt så lugnt som jag tänkt mig, hade inte heller pulslarmet påslaget på klockan, men jag får ju skylla mig själv som gör någon slags halvspurt sista kilometrarna bara för att det kändes roligt.

Pulsen höll sig på rimliga nivåer utan att få fnatt som under de senaste två passen. Eftersom jag både bytte batteri och spände åt remmen på pulsbandet innan jag stack ut vet jag inte vad som var huvudorsaken, men huvudsaken är ju att det fungerade.

Skivan då? Jo, det är nog faktiskt så att hyllningsorden stämmer; skivan är efter tre genomlyssningar riktigt bra. Hur den sedan håller sig får tiden utvisa, som vanligt.

I bet my calves will be sore

För att göra den till och med i mina ögon dåliga ordvitsen lite mindre uppenbar och därigenom förhoppningsvis mindre dålig är titeln på dagens inlägg på engelska.

Det blev enligt planen ett lugnt och halvlångt terrängpass idag; cirka tio kilometer i skogarna runt Spikbodarna. Jag improviserade lite och vek in på ett av mig tidigare oprövat tiokilometersspår. Där var märkningen lite otydlig på ett ställe, eller om jag bara var ouppmärksam, så efter drygt sex kilometer kände jag plötsligt igen terrängen från början av passet. Obra, tänkte jag, och konsulterade gps:ens "back to start"-funktion vilket visade att jag hade rätt, jag var inne på ett andra varv, hur nu det gick till. För att ändå få lite sträcka i benen tog jag ett varv på 2,5-kilometersspåret när jag var nästan tillbaka vid utgångspunkten.

Lite mindre lerigt spår än femkilometern jag brukar springa där uppe, vilket var rätt skönt idag när det bara var 2,5 plusgrader och rätt blåsigt.

Apropå ordvitsen kring vaderna så var jag ju rätt mör i dessa efter apskopasset i tisdags och eftersom terrängskorna, Inov-8 X-Talon 212, har rätt liten skillnad i höjd mellan framfot och häl sliter även dessa mer på vaderna än "vanliga" uppbyggda löparskor.

Även idag löpte pulsen, eller snarare pulsmätaren, amok. 229 slag när jag just klivit ur bilen. Jovisst, serru, jag kände efter manuellt och det var inte över 100 iallafall. Nu blir det definitivt batteribyte innan nästa pass för att se om det hjälper. Det lustiga är att efter den inledande jättehöga pulsnivån så verkar det stämma bättre.

Vilodag med Claes Hellgren

Idag kombinerades vilodagen med att gå på föreläsning med Claes Hellgren, han som var en väldigt duktig handbollsmålvakt för ett antal år sedan. Claes talade bland annat om motivationsfaktorer, temporära monopol och att "våga vara annorlunda".

Jag kan inte säga att jag varit på särskilt många liknande föreläsningar, men jag anar att de har ganska lika upplägg på många sätt. Det behöver inte vara dåligt, jag tycker att denna föreläsning var rolig och intressant och kan tjäna som inspiration för många, inklusive för mig själv. Nu har ju jag sedan ett par år jobbat på en livsstilsförändring som jag på sätt och vis glidit in i och som delvis är påtvingad, och då fungerar en kväll som denna som en bekräftelse på att det är helt okej tänkt. För andra som står och väger och kanske funderar på att komma igång med tex en mer hälsosam livsstil kan det säkert vara en liten spark i baken.

Imorgon är det kvällsarbete som gäller och då är planen att viga förmiddagen åt ett hyfsat långt, lugnt och skönt terrängpass. Bara vaderna blir lite mindre ömma tills imorgon skall nog det gå bra.

Schimpass

Dålig ordvits för att beskriva dagens pass i apskor - check!

Eftersom det blev lite senare hemkomst från arbetet än planerat och middagen tog en stund att laga till och smälta kom jag ut ganska sent ikväll. Ett långt terrängpass kändes helt uteslutet och det kändes som en bra idé att variera belastningen på kroppen litegrann, därför åkte apskorna på och fick sitta på under drygt fem kilometers lugn löpning. Passet kändes bra även om jag kände av vaderna en del, det enda anmärkningsvärda var en maxpuls på 205. Hallå liksom, i min ålder är man död om hjärtat måste slå så många slag på en minut.

Jag misstänker fel på pulsmätningen, kanske på grund av dåligt batteri i pulsbältet - det är trots allt inte utbytt trots snart ett års användning. Även vid ett tidigare pass fluktuerade pulsen ganska mycket under några minuter trots jämn intensitet. Garantiärende eller batteribyte? Det får experiment utvisa.

Lugn helg

Efter fredagens långpass var benen sega hela helgen, så det gjordes inte många knop då. Var ut och gick en rask halvmilapromenad på lördagen, men det var också allt.

Idag sprang jag iallafall fem kilometer efter en uppvärmningspromenad på samma sträcka, så nu är jag på gång igen.

Skokollektion

En kollega som har börjat springa men som kanske i motsats till mig insett att det inte behöver vara en prylsport frågade mig igår hur många löparskor jag har och även använder. Fem, blev svaret. Jag vet att jämfört med många andra löpare är det ett blygsamt antal, men om någon påstått för två år sedan att fem hade varit mitt svar på nämnda fråga finns risken att jag hade idiotförklarat personen på plats.

Jag kanske bara skall se det som att jag bejakar någon form av kvinnlig sida, kvinnor gillar skor har jag hört. Sådana här skor är ju dessutom mer fotriktiga än pumps såvitt jag kan förstå.

I ärlighetens namn kommer nog inte sko två från vänster, Mizuno Wave Ascend 3, användas särskilt mycket till löpning efter att dess kollega till höger härifrån sett tagits i bruk, så då är det bara fyra skor som används regelbundet.

19 km

Eftersom jag är utan bil i helgen på grund av att sambon besöker en väninna på annan ort tänkte jag att jag skulle inviga min nya lättviktsryggsäck genom att springa hem från jobbet idag. Ryggsäcken införskaffades på Lundhags utförsäljning förra fredagen och kombinationen tidigare funderingar på sådan typ av ryggsäck och halva priset gjorde att jag slog till på en Tempo 20 enligt nedan.

Sträckan till och även från mitt arbete är bara ynka 3,6 km, så efter att ha sprungit hem med arbetskläderna (friday is tie-day, ni vet) kände jag att några kilometer till i benen kunde nog sitta fint.

Sagt och gjort, kläderna fick ge plats för de nya terrängskorna och jag begav mig upp till Körfältets elljusspår. Väl där fick terrängskorna byta plats med de tjocka asfaltsskorna och jag begav mig ut i leran. Eftersom jag insåg rätt tidigt att det här skulle bli ett långpass tog jag det lugnt med hastigheten och på grund av att lillkameran halkat ned i ryggsäcken så blev det även något fotostopp.

Efter de elva kilometerna och drygt en timme (sista backen var oerhört seg men jag gick iallafall inte) var jag tillbaks vid utgångspunkten. Där förstod jag vid skobytet plötsligt varför Inov-8 valt att färgsätta skorna som de gjort.

Efter denna strapats på totalt 19 kilometer är benen rejält sega och det känns inte som att det kan bli något annat än en vilodag imorgon. På söndag däremot vet man aldrig vad som kan hända.

Byt hjul på en bil, spring en mil

Det finns en tävling som heter "spring en mil, vinn en bil", det var inte den jag var med i ikväll.

Ställde in klockan på en puls mellan 135 och 145 för att försöka ligga hyfsat nära målpulsen för aerobisk träning som ju skall vara ungefär 142 för mig. Snittet hamnade just på 142 för hela milen så det lyckades väl rätt bra. Det är riktigt svårt att lägga band på sig själv och inte öka farten och därigenom pulsen, men det borde väl vara en vanesak. Nu blev medeltempot nästan exakt sex minuter per kilometer och det kändes verkligen som att jag kunde fortsatt i några mil till. Vis av tidigare skador skall jag nog dock lugna mig ett tag med det.

En praktisk sak så här under den mörka årstiden är för övrigt att klockan, min Garmin 310XT, i samband med larmet då jag har den inställd på att vibrera även tänder belysningen så att det är enkelt att se hur pulsen i det här fallet ligger till. Bra tänkt och optimalt när man vill lyssna på musik under löprundan.

Invigda!

Jovars, ryggen kändes kanske inte bra imorse men ändå såpass att jag vågade mig på ett litet terrängpass.

Det blev först ett väldigt lugnt varv på femkilometersslingan i Spikbodarna och sedan ett om möjligt ännu lugnare varv på 2,5-kilometersslingan. Den sista kilometern provade jag på att hålla pulsen mellan 135 och 145 genom att lägga in larm på dessa pulsvärden på pulsklockan. Väldigt lätt att slå i den övre gränsen, kan man säga. Jag har inte bestämt mig för när eller om jag skall börja träna upp min aeroba kapacitet, men det känns ju sådär att behöva springa i 6:30-tempo. Nu är ju förstås tanken att den farten skall kunna ökas med bibehållen låg puls, men kan det verkligen fungera så?

Aerobisk träning...

... har man ju hört talas om. Men vad det egentligen innebär har jag aldrig fattat förrän nu. Snubblade ganska nyligen över en sida som behandlar just aerobisk träning.

Det handlar kortfattat om att man skall träna riktigt lågintensivt för att lära kroppen använda kroppsfettet som bränsle, vilket ger mycket bra uthållighet eftersom det finns ju alltid lite överflödigt sådant att tillgå. Problemet är att enligt formeln på sidan så skall jag inte överskrida 142 i puls under sådan träning, och såvitt jag kan förstå hålla mig till bara sådan träning under flera månader i sträck. Förvisso kanske det är bra att köra det under vintern, då man ändå inte kan springa särskilt fort med tanke på halkrisken.

Tillryggalagd sträcka

Idag damp de nya skorna ned som ett brev på posten.

Planen var självklart att ta en tur i terrängen redan idag. För denna plan satte dock min värdelösa rygg stopp - den började göra ont redan igår kväll. Det jag undrar nu är om all coreträning varit förgäves, eller om jag hade varit sängliggande utan den. För ikväll kunde jag faktiskt ta en lugn runda i elljusspåret, hellre det än ryggskott ju. Premiärturen för de nya skorna får dock vänta på att ryggen känns bättre. Törs man hoppas på imorgon förmiddag?

Men skorna då? Jovars, de känns rejält lätta. Storleksmässigt och på längden kunde jag kanske ha klarat mig med en halv storlek mindre, men då kanske de blivit för trånga på bredden. Återkommer med rapport framförallt gällande våtvikt och huruvida de är snabbtorkande eller inte. Om detta har jag ju inte hittat någon bra information på nätet. Att de känns grymma rent löpkänslemässigt har jag ingen anledning att betvivla.

Lunchpass

Kom ut ganska sent på dagens pass, det var nästan tid för lunch när jag lämnade hemmet. Dessförinnan hade jag kört lite med TENS-apparaten på baksidan av ena låret då jag varit öm där ett tag.

Mentalt var det här passet ingen höjdare. Det tog alldeles för lång tid innan jag kom in i andra andningen och jag tänkte hela tiden saker i stil med "den där backen i slutet kommer bli jobbig, undrar om jag orkar springa hela vägen upp för den". Nu gav jag inte upp utan det blev 11 km, men det var mest skönt att ha det avklarat.

Nåja, det blir säkert bättre nästa gång.

Litet lugnt lerpass

Knät kändes bra i morse så efter frukost tog jag bilen och svischade iväg till Spikbodarna för ett litet terrängpass. Det blev fem kilometer i lugnt tempo för även om gårkvällens pass var lugnt och jag inte kände av benen något särskilt i form av trötthet så är det försiktighetsprincipen som får gälla ytterligare ett tag.

Det var faktiskt is på en del vattenpölar och det kändes som att ett tunt islager ovanpå leran på vissa ställen bromsade upp steget kanske en mikrosekund innan man klafsade igenom. Med säkerhet inbillning, men det kändes iallafall lite krispigt så där.

Komfortpass

Sådär, efter två vilodagar blev det äntligen ett pass igen. Eftersom jag är lite orolig för vänsterknät tog jag det dock lite lugnt. Gick först 2,5 kilometer som lite uppvärmning och sprang sedan 7,8 i lugnt och skönt tempo, snitt 5:12 min/km och puls 156. Det gick lite snabbare mot slutet, så det var bra.

Friskt och skönt ute, premiär för mössa och andra gången för säsongen med vantar. Höst är faktiskt inte så dumt. Blev skön känsla av att springa i mörkret, koncentrera sig på steget och ha öronen fulla av Offsprings senaste (2008) skiva. Har lite planer på att väva in musiktips här framöver, vi får se hur det går med det. Nämnda skiva inleds iallafall med några riktigt bra låtar men sedan vetetusan. Rekordpasset i söndags utfördes förresten i samarbete med The Black Pacifics nya skiva; hård och bra punk.

Kände inte av knät på hela rundan, men när jag skulle "skaka loss" benen lite precis innan jag gick in så började det kännas konstigt, men inte ont. Bäst att vara försiktig, får se om det blir något imorgon förmiddag eller om det får bli vilodag.

Slöhet

Ikväll känner jag mig förslöad. Skulle egentligen vilja sticka ut och röra på mig lite, men det blev så sent efter arbete och handling av mat samt tillagning av middag. Har även känt av knät (det vänstra den här gången) litegrann efter förra fartpasset, så det är väl egentligen rätt att ta en extra vilodag. Lik förbannat känns det som att jag bara är slö.

Nåja, har slutligen beställt ett par Inov-8 X-Talon 212 för att försöka krama ur det sista ur terränglöpningen innan det är en meter snö i skogen. Jag hoppas de kommer snart och att jag lyckats pricka rätt storlek. Hur svårt kan det vara för skofabrikanterna att komma överens om en storleksstandard som är användbar? Tydligen jättesvårt. Chansade på en storlek större än normalt, det fungerade ypperligt för Adiosen och verkar ha fungerat för andra enligt rapporter på nätet.

Inov-8 misstycker säkert inte till att jag lånar en bild från deras sida som illustration till detta inlägg.

Pers

Igår lördag blev det bara ett lugnt pass på femkilometersrundan i Spikbodarna för att visa sambon hur det ser ut där. Idag söndag kände jag att jag ville kompensera med antingen distans eller fart, det blev fart på asfalt.

Nu är ju allting relativt, men för mig så är ett snittempo för fem km på 4:25 snabbt. Jag gick ut på knappt 4, men det kändes lite väl snabbt, så jag lugnade ned mig rätt omgående till i närheten av snittempot.

Nu, några timmar efter passet, känns benen rätt stumma, ungefär som om jag skulle sprungit ett långdistanspass, så det är bra. Skorna som användes var Adiosen, och jag tror jag fick till ett rätt bra mellanfotssteg, möjligen med undantag för sista biten då jag försökte mig på en spurt efter den rätt jobbiga uppförsbacken som rundan slutar med.

Terrängpass utan större inspiration

Idag efter frukost var jag faktiskt inte så jättesugen på det planerade förmiddagsterrängpasset, mycket på grund av att mina vader fortfarande var rätt stumma efter passet innan. Jag tänkte att jag kan ju alltid ta med mig kameran och ta det lite lugnt, och så stack jag ut iallafall. Det var som vanligt rejält blött, vilket jag förvisso inte är förvånad över med tanke på allt regnande. Tog för övrigt nytt rekord i plurrning i modern tid; upp (ned?) till knät.

Skall det förresten vara så svårt att tillverka terrängskor som inte suger åt sig vatten och lera som en svamp? Våtvikten på mina skor måste vara det dubbla mot torrvikten, och det är inte okej. Det är inte heller okej att det tar över ett dygn för skorna att torka. Jag känner att jag verkligen vill ha nya terrängskor, men frågan är om det finns några som fungerar så bra som jag vill? Har ju sneglat på Inov-8 X-Talon 212 ett tag, men hittar ingen information på nätet om hur bra de är när det gäller just dessa saker.

Apsfalt

Hade ingen riktig plan för dagens pass och kände mig helt slut efter jobbet idag, så ett tag var jag nära att strunta i att bege mig ut. Som tur var så tog jag mig i kragen, drog på mig apskorna och stack ut.

Jag började med att gå en kilometer och sprang sedan de sista 4,5 kilometrarna på lugnviksrundan. Längsta apskopasset hittills, både när man räknar total löpsträcka (från 3,5 till 4,5) och sträcka på asfalt (från en till 4,5). Känner av det rätt bra i vaderna och hoppas bara att det ger med sig till på onsdag då jag jobbar kväll och siktar på att spendera en del av förmiddagen i terrängspåret.

Lördagspass

Idag hade jag tänkt mig ett lugnt löppass, eller kanske bara en promenad, men det blev en slags kompromiss. Det blev fem kilometer promenad och sedan fem kilometer löpning i 4:42-tempo, alltså ganska snabbt för att vara jag. Första asfaltspasset på ganska länge, faktiskt.

Som bonus fick jag även förklara vägen för några möjliga bärplockare som ville hitta en mataffär.

Pannlampspass

Hela dagen idag gick jag och laddade mentalt och funderade på hur jag skulle göra med det planerade pannlampspasset ikväll. Efter att middagen fått sjunka litegrann var klockan nästan 20 och då tyckte jag inte att jag kunde vänta längre så då bar det iväg. Knatade upp de ca 2,5 km till utgångspunkten för terrängspåret och påbörjade sedan de ungefär elva kilometrarna löpning.

De första ca 2,5 km av terrängspåret har elljus så det var inga konstigheter. Sedan började det roliga. Fem kilometer i bitvis ganska knagglig terräng med bara pannlampan som ljus, det var lite spooky faktiskt, särskilt de två gånger då jag hörde först en fågel flyga upp bredvid mig och sedan hörde något slags djur vid sidan av stigen. Halkade omkull litegrann vid två tillfällen också men utan att skada mig något.

Tja, det var ju roligt att testa något nytt, men jag vet inte riktigt om jag kommer fortsätta att springa i sådant här totalt mörker, det måste jag fundera på. Det här var det längsta passet på två veckor, så jag tog det rätt lugnt och snittade en puls på 157 slag.