Sådärja, nog blev det sprunget en del i helgen iallafall. Segade mig ut på lördagen och körde tio kilometer asfaltslöpning, följt av fem kilometer på samma underlag på söndagen.
Nu är förvisso helgen slut men det blev iallafall tio kilometer terräng på måndagen med nydubbade terrängskor. Jajamän, provade att skruva i dubben på mina Inov-8 X-talon 212. Resultatet blev bland annat att den slemmiga träbron på Spikbodarnas 10-15-kmslinga som annars brukar vara en pina att passera nu avverkades med en axelryckning. Ståldubbar is da shit.
måndag 21 november 2011
fredag 18 november 2011
Noll energi
Eftersom jag har noll energi i kroppen och det känns som att det är något lurt så har jag tagit uppehåll från träningen sedan i måndags. Då sprang jag ett lugnt femkilometerspass, spurtade sista biten för att hinna över innan en grön gubbe blev röd och tog slut helt efter det. Dags för vila, alltså.
En kollega som tidigare var säker på att mitt löparknä var en stressfraktur och tyckte att jag förstör mig själv när jag springer när det är kallt fast kollegan själv röker trodde nu att jag har hjärtfel. Jag vet inte jag.
När jag inte tränar hinner jag med en massa annat. Som tex att fundera på varför flodhästar som jag tycker ser rätt snälla ut dödar så många. Kan det vara för att de är bittra för att deras kusiner valarna får simma runt i haven medan de själva måste släpa runt på sin tunga lekamen på land?
Jag hoppas att jag kan springa något i helgen.
En kollega som tidigare var säker på att mitt löparknä var en stressfraktur och tyckte att jag förstör mig själv när jag springer när det är kallt fast kollegan själv röker trodde nu att jag har hjärtfel. Jag vet inte jag.
När jag inte tränar hinner jag med en massa annat. Som tex att fundera på varför flodhästar som jag tycker ser rätt snälla ut dödar så många. Kan det vara för att de är bittra för att deras kusiner valarna får simma runt i haven medan de själva måste släpa runt på sin tunga lekamen på land?
Jag hoppas att jag kan springa något i helgen.
tisdag 8 november 2011
Årets sista racerpass?
Nästan tio plusgrader i november? Då blir det inte vilodag utan cykling runt Brunfloviken!
Vilodag imorgon, alltså.
Vilodag imorgon, alltså.
måndag 7 november 2011
Planering
I lördags hade jag tänkt springa ett tiokilometerspass uppe i Spikbodarna innan kvällens firmafest. Det blev femton kilometer istället med resultatet att jag var rätt trött under festen.
Idag hade jag ingen direkt plan utan tänkte att jag springer så långt det känns bra. Det blev arton kilometer med resultatet att jag nu står på arbetet och känner mig helt mör.
Idag hade jag ingen direkt plan utan tänkte att jag springer så långt det känns bra. Det blev arton kilometer med resultatet att jag nu står på arbetet och känner mig helt mör.
onsdag 2 november 2011
Peeling
Efter att de senaste två veckorna bara sprungit med undantag för ett pass på cykel, så var det så dags för just cykling igen idag. Termometern visade på nästan tio plusgrader (i november!) så det var lika bra att passa på. Det roligaste med dagens 30 km var nog hur jag såg ut efteråt, eftersom jag färdades en del på riktigt lerig grusväg (lerväg, alltså).
Av bara farten blev det någon form av peeling sedan.
Dags att tvätta skorna nu tror jag.
Av bara farten blev det någon form av peeling sedan.
Dags att tvätta skorna nu tror jag.
Krispigt terrängpass
Här är några bilder från ett tiokilometerspass uppe i spikbodarna den 15:e oktober, strax innan stora bloggkoman. Det var rätt fint och liksom krispigt ute.
En av de första dagarna med frost, iallafall under dagtid.
Som synes står solen rätt lågt och ger ett fint ljus.
Inte så jättemycket dagsljus kvar här inte.
tisdag 11 oktober 2011
söndag 9 oktober 2011
Ständig motvind
På lördagen var det så dags för en cykeltur igen, denna gång i rätt kyligt väder och rejäl blåst. Jag drog mig lite för att sticka ut eftersom jag vet hur irriterad jag blir i motvind men kom ut till slut och cyklade iallafall 60 km.
Söndagen var mestadels vilodag men det blev en femkilometers löprunda till slut i tre plusgrader och duggregn.
Söndagen var mestadels vilodag men det blev en femkilometers löprunda till slut i tre plusgrader och duggregn.
lördag 1 oktober 2011
Kattstrupeforsen revisited
Efter att enbart ha transportlöpt till och från arbetet i torsdags och fredags var det dags för en cykeltur på lördagen. Väderprognoserna har sett lovande ut hela veckan och varken de eller vädret gjorde mig besviken. Efter en stärkande lunch bestående av carbonara gav jag mig iväg.
Det var soligt och även fast termometern visade 16-17 grader när jag stack hemifrån så kändes det emellanåt lite kyligt med korta ärmar och ben.
Det här var nog den sista cykelturen i drägligt väder för den här säsongen, enligt prognoserna verkar det som att från och med imorgon kommer hösten på allvar.
Imorgon blir det vila för min del dock, det blir nog att spendera mesta tiden inomhus och slappa. Kan vara skönt, jag känner mig faktiskt rätt slutkörd efter dagens pass.
Det var soligt och även fast termometern visade 16-17 grader när jag stack hemifrån så kändes det emellanåt lite kyligt med korta ärmar och ben.
Rundan var exakt densamma som förra lördagen och slutade alltså på lite drygt 60 km. Farten blev snäppet högre dock; 31,3 istället för 29,6 km/h i snitt och 66,4 istället för 60,0 km/h som max.
Det här var nog den sista cykelturen i drägligt väder för den här säsongen, enligt prognoserna verkar det som att från och med imorgon kommer hösten på allvar.
Imorgon blir det vila för min del dock, det blir nog att spendera mesta tiden inomhus och slappa. Kan vara skönt, jag känner mig faktiskt rätt slutkörd efter dagens pass.
tisdag 27 september 2011
Lerigt långpass
Efter lördagens cykelpass kändes det helt ok att låta söndagen vara vilodag. På måndagen kände jag för lite terränglöpning, så kosan styrdes mot Spikbodarna och femtonkilometersspåret där.
På ett ställe finns det en ofta väldigt hal träbro som jag bävar lite inför varje gång. Den passerar man även på tiokilometersslingan så man har ju stapplat över den bron några gånger nu men, ta i trä, än så länge inte halkat iallafall. Efter bron kommer en rätt lång och jobbig uppförsbacke, men den känns nog lite lättare på grund av glädjen man känner över att ha överlevt broeländet.
De nya skyltarna som satts upp och även visar hur långt man tagit sig verkar inte stämma så bra. Däremot är totalsträckan hyfsat nära vad GPS:en visar.
Var rätt mör efter det passet så tisdagen är lugn, vi får se vad det blir imorgon.
På ett ställe finns det en ofta väldigt hal träbro som jag bävar lite inför varje gång. Den passerar man även på tiokilometersslingan så man har ju stapplat över den bron några gånger nu men, ta i trä, än så länge inte halkat iallafall. Efter bron kommer en rätt lång och jobbig uppförsbacke, men den känns nog lite lättare på grund av glädjen man känner över att ha överlevt broeländet.
De nya skyltarna som satts upp och även visar hur långt man tagit sig verkar inte stämma så bra. Däremot är totalsträckan hyfsat nära vad GPS:en visar.
Var rätt mör efter det passet så tisdagen är lugn, vi får se vad det blir imorgon.
lördag 24 september 2011
60 km och km/h
Om det är så att någon tror att jag snittade 60 km/h på dagens runda på 60 km så har ni missförstått rubriken å det grövsta. Däremot kom jag upp i exakt 60 km/h enligt GPS:en vid ett tillfälle, vilket faktiskt är det snabbaste jag kört på racern så här långt.
Dagens tur gick över Frösön - Rödön - Krokom - Kattstrupeforsen - Ås och till sist hem.
Vädret var helt ok, runt tio grader och visserligen ingen sol men heller inget regn.
En bit ovanför Krokom när man viker av mot Aspåsnäset så är asfalten nylagd och helt underbar och förtjänar därför att få vara med på bild.
Strax innan Ås är vägen slingrig och här är det roligt att köra bil fort. På cykel blir det inte riktigt lika actionfyllt men ändå helt ok.
Eftersom jag blev rätt nedkyld på förra helgens lite längre runda tog jag idag på mig mina långa löpartights utanpå cykelbyxorna och det var ingen dum idé. De tightsen är sköna att springa i när temperaturen är runt nollan men troligtvis på grund av fartvinden fungerade de utmärkt idag och blev alltså inte för varma. Sedan blåste det i och för sig rätt bra idag också. Därför och även på grund av att tanken med dagens runda var att den skulle vara lugn känns rullsnittet på 29,5 km/h rimligt. Det var inte bara byxorna som var långa förresten, på överkroppen var det långärmat och jag tog även på mig mina tunnaste löparhandskar under de korta cykelhandskarna - fungerade utmärkt. Nog skall man väl kunna cykla några veckor till hoppas jag.
Detta var för övrigt det första cykelpasset på en vecka. Den gångna veckan har jag bara sprungit ungefär 25 km, mestadels i form av transportlöpning till och från jobbet eftersom jag har arbetat enbart dagtid.
Dagens tur gick över Frösön - Rödön - Krokom - Kattstrupeforsen - Ås och till sist hem.
Vädret var helt ok, runt tio grader och visserligen ingen sol men heller inget regn.
En bit ovanför Krokom när man viker av mot Aspåsnäset så är asfalten nylagd och helt underbar och förtjänar därför att få vara med på bild.
Strax innan Ås är vägen slingrig och här är det roligt att köra bil fort. På cykel blir det inte riktigt lika actionfyllt men ändå helt ok.
Eftersom jag blev rätt nedkyld på förra helgens lite längre runda tog jag idag på mig mina långa löpartights utanpå cykelbyxorna och det var ingen dum idé. De tightsen är sköna att springa i när temperaturen är runt nollan men troligtvis på grund av fartvinden fungerade de utmärkt idag och blev alltså inte för varma. Sedan blåste det i och för sig rätt bra idag också. Därför och även på grund av att tanken med dagens runda var att den skulle vara lugn känns rullsnittet på 29,5 km/h rimligt. Det var inte bara byxorna som var långa förresten, på överkroppen var det långärmat och jag tog även på mig mina tunnaste löparhandskar under de korta cykelhandskarna - fungerade utmärkt. Nog skall man väl kunna cykla några veckor till hoppas jag.
Detta var för övrigt det första cykelpasset på en vecka. Den gångna veckan har jag bara sprungit ungefär 25 km, mestadels i form av transportlöpning till och från jobbet eftersom jag har arbetat enbart dagtid.
lördag 17 september 2011
Långpass på cykel
På lördagen blev det sedan mitt längsta pass hittills på racern - nästan elva mil. Jag nöjer mig med att säga att jag längtade hem de sista milen och visa rundan.
Jag skulle egentligen ha cyklat en lite annan sträckning som hade blivit runt nio mil, men det blev något fel på vägen. Det hade inte varit dumt att ha med sig mer proviant än en banan och en Wasa sandwich.
Jag skulle egentligen ha cyklat en lite annan sträckning som hade blivit runt nio mil, men det blev något fel på vägen. Det hade inte varit dumt att ha med sig mer proviant än en banan och en Wasa sandwich.
MTB-sväng
Efter tisdagens långpass kände jag att det nog var bäst att låta kroppen vila, så därför blev det två vilodagar. På fredagen kände jag sedan för att köra det första mountainbikepasset på rätt länge, det har ju mest blivit landsvägscyklande av mer eller mindre naturliga skäl. Kosan styrdes till ÖSK:s mountainbikeslinga och visst hade jag anat att det kunde vara lerigt där uppe. Men kanske inte så här lerigt.
När man cyklar genom sådana här mindre insjöar är det lätt hänt att man blir lite lerig om benen.
På grund av att det är höst har naturen börjat anta sin höstskrud.
Eftersom jag hade mina rätt fula (hallå, röd metallicfärg och orange glas) cykelbrillor på mig kunde jag inte avhålla mig från att ta ett självporträtt. Att titta vindögt blir väl aldrig tråkigt?
Till sist en närbild på cykeln, efter denna bild var tagen just efter målgång på slingan begav jag mig raka vägen till vattenslangen vid hamnen och spolade av åkdonet.
När man cyklar genom sådana här mindre insjöar är det lätt hänt att man blir lite lerig om benen.
På grund av att det är höst har naturen börjat anta sin höstskrud.
Eftersom jag hade mina rätt fula (hallå, röd metallicfärg och orange glas) cykelbrillor på mig kunde jag inte avhålla mig från att ta ett självporträtt. Att titta vindögt blir väl aldrig tråkigt?
Till sist en närbild på cykeln, efter denna bild var tagen just efter målgång på slingan begav jag mig raka vägen till vattenslangen vid hamnen och spolade av åkdonet.
tisdag 13 september 2011
Långpass
Idag innan arbetet blev det faktiskt sprunget det första långpasset på riktigt länge. 19,5 km i mestadels terräng, men 2x2 km transportsträcka på asfalt. Är riktigt mör i benen nu men det känns ändå bra.
Träning
(Sön)dagen efter den oerhört lata veckan på Skiathos blev det en runda på tiokilometersspåret uppe i Spikbodarna. 10-11 grader och lite småstänk - underbart. (Mån)dagen efter blev det sedan nytt rekordsnitt runt Brunfloviken på cykel med 33,3 km/h. Öl- och chipsdieten under semestern verkar ha lönat sig.
På besök i overkligheten
Efter en veckas vistelse på ön Skiathos i Greklands övärld är jag nu tillbaka i verkligheten. Jag hade en del rätt storartade planer på att springa där men av det blev det intet. Istället blev det en hel del vistelse på sådana här ställen.
Till och från stränderna färdades vi mestadels på en sådan här så kallad fyrhjuling. Skillnaden mot t ex en bil är att det här fordonet har fyra hjul, därav namnet.
Till och från och även på stränderna bjöds det på en del rätt sjysta vyer.
På vår balkong fick vi ibland besök av dessa gynnare. Här söker de skydd undan den obarmhärtiga solen bakom min badhandduk.
Med tanke på hur bilisterna kör på de smala vägarna i Grekland så kanske det var tur att det blev intet av löpningen. Jag överlevde men alla hade inte samma tur.
Nog för att jag visste att Greklands ekonomi är i kris, men att det skulle anses vara lyx att ha en plastbehållare på toaletten att slänga toalettpapper i hade jag ingen aning om.
I mittgången på flygplanet hem låg denna skruv. Vi kom aldrig fram till vad den skulle hålla fast, men tydligen inget viktigt eftersom vi landade helskinnade.
Slutligen vill jag bara tacka föraren av den polisbil som kom ifatt mig på hem- och 110-vägen strax innan Söderhamn och inte brydde sig om att jag körde i ungefär 140-150 km/h utan fortsatte sin resa mot okänt mål. Jag hade hjärtat i halsgropen ett tag, men som sagt; tack.
torsdag 1 september 2011
Dåliga nyheter och dumheter
Hittills den här veckan har jag tränat två gånger. I måndags blev det 10 km terränglöpning i Spikbodarna och i onsdags blev det ett varv på racern runt Brunfloviken. Värt att nämna gällande det sistnämnda passet var att hela tillbakavägen på annersia blåste det rätt kraftig motvind. Med tanke på det var jag rätt nöjd med 31 km/h i snitt, man var ju faktiskt tvungen att trampa på rätt bra även i utförsbackarna och ändå hände det inte alls lika mycket som vanligt.
Noterade två saker när vi var och handlade ikväll.
Skall man tolka detta som att man som allergiker egentligen inte kan äta någonting? Det är hur jag tolkar det.
Eftersom jag sedan många år bojkottar ovanstående skittidning och dess kollegor, både på nätet och i pappersform, glömmer jag ibland bort hur korkade dessa tidningar är. Nu blev jag påmind.
Nu väntar ett litet blogguppehåll i några dagar på grund av yttre omständigheter, men jag är snart tillbaks i verkligheten igen.
Noterade två saker när vi var och handlade ikväll.
Skall man tolka detta som att man som allergiker egentligen inte kan äta någonting? Det är hur jag tolkar det.
Eftersom jag sedan många år bojkottar ovanstående skittidning och dess kollegor, både på nätet och i pappersform, glömmer jag ibland bort hur korkade dessa tidningar är. Nu blev jag påmind.
Nu väntar ett litet blogguppehåll i några dagar på grund av yttre omständigheter, men jag är snart tillbaks i verkligheten igen.
söndag 28 augusti 2011
Veckosammanfattning
Efter kräftfiskehelgen blev det först en löprunda på tio km i Spikbodarna och två cykelturer runt Brunfloviken (snittfart 32,0 respektive 31,6 km/h) följt av ett löppass i barfotaskor på fem km som gjorde vaderna rejält stumma. Efter fredagen som vilodag så var det dags för en lite längre cykeltur på lördagen, knappt 80 km först runt Brunfloviken och sedan via Frösön en sväng ut till Dvärsätt och tillbaks in till stan.
Medelhastigheten landade på 30,4 km/h, vilket känns helt ok med tanke på att ursprungsidén faktiskt var ett rätt lugnt pass. Eftersom jag påbörjade rundan efter en rätt sen frukost fyllde jag på med russin ungefär halvvägs men höll ändå på att få slut på energi strax innan jag var hemma.
Det gick inte undan de sista kilometrarna kan jag säga. Vädret var helt ok, runt 20 grader och måttligt duggregn som nästan kändes som dimma mot kroppen - skönt.
Nu blir det en lugn söndag då jag inte har planerat in något pass alls och sedan får vi se vad som händer i veckan.
torsdag 25 augusti 2011
En träningshelg som gick...
Vad får man månne om man kombinerar...
Jo, en helg vars träning gick kräftgång kan man säga. Efter sex dagars träning i sträck just innan färden till stugan blev det sedan fyra vilodagar i följd. Sedan blev det på måndagen en mils terränglöpning följt av två dagars cykling. Måste passa på att lufta racern när det för första gången på rätt länge inte regnade ju.
... en glödhet vedspis...
... med stugans immiga fönster...
... och dessa gynnare?
Jo, en helg vars träning gick kräftgång kan man säga. Efter sex dagars träning i sträck just innan färden till stugan blev det sedan fyra vilodagar i följd. Sedan blev det på måndagen en mils terränglöpning följt av två dagars cykling. Måste passa på att lufta racern när det för första gången på rätt länge inte regnade ju.
tisdag 16 augusti 2011
Tio km löpning
Eftersom regnet till och från har vräkt ned här de sista dagarna så har det inte blivit något mer racercyklande sedan i lördags. På måndagen blev det 30 km mestadels landsvägscykling (eller snarare cykelbanscykling) med mountainbiken. Idag blev det sedan ett terrängpass på tio km uppe i Spikbodarna, det längsta löppasset sedan mitten av maj faktiskt. Visst, vaden känns av men det gör inte direkt ont så jag kör på och har på rikligt med kylgel efter varje löppass. Hoppas det går vägen. Om inte annat så närmar sig ju faktiskt tiden för magnetröntgen med stormsteg, då kanske man får reda på vad det är för elände som drabbat vaden iallafall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)