I valet och kvalet

Efter lördagens snabbdistans, 10 km där jag försökte pressa mig litegrann iallafall, var träningsveckan slut och summerad med 37,4 km. Dessutom kom jag på ett nytt ord som beskrev känslan av att vara för bekväm och inte kunna pressa sig tillräckligt, tyvärr bortglömt nu.

För den just påbörjade veckan är det ännu inte bestämt hur den skall börjas; blir det ett långpass idag eller bara ett litet lätt pass idag och långpass imorgon? Det bestäms snart är det tänkt, kanske till och med under själva passet.

Snöpligt

Gårdagens pass blev ett kort ett, bara standardrundan på drygt fem km pga övriga ärenden som skulle uträttas. Kung Bore dödsryckte lite genom att låta blötsnö falla som gjorde passet just ganska blött.

Även idag är det en del snö på marken men idag har jag vilodag så det bekommer mig inte så mycket.

Långpass

Idag var det dags för ett långpass igen. Det blev 21,45 km på nästan bara asfalt - det var bara ute på Frösön det var en del is kvar som man fick trippa fram på lite försiktigare.

Började med att lyssna på Sators nya, jajamän, de håller på än och låter inte alls illa. Nu har jag bara hunnit lyssna några få gånger på skivan, Under the radar, men det fungerar alldeles utmärkt att springa till iallafall. Till och med den avslutande balladen är bra.

Efter Sator blev det Glasvegas för hela slanten. De har precis släppt en ny skiva, Euphoric /// Heartbreak \\\, som även den så här långt låter mycket bra.

Veckoslut

Det känns som att det mest blir summeringar av veckorna här just nu; dålig bloggare. Löpsträckan förra veckan slutade iallafall på 42,5 km och i mars blev det 199 km. Så här i efterhand borde jag kanske klarat av en kilometer till för att hyfsa till siffran lite, men nu blev det inte så.

Förra veckan fick jag mina nya lättviktsskor, Puma complete roadracer 3, som köptes för en relativt billig penning från Startfitness. Så snart det blir lite bättre väglag skall de testas och då kan det dyka upp en rapport här. Igår var det för övrigt runt tio plusgrader och solsken så jag fick tillfälle att prova både den nya undertröjan och Craft Elite Knickers, skönt.

Igår upptäckte jag för övrigt att mina ungefär ett år gamla Mizuno Wave Alchemy 9 sjunger på absolut sista versen. Av någon anledning har jag missat hur slitna de är på undersidan och nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra. Jag har ju ingen brist på skor, men det är aningen lättviktsskor eller tunga dubbskor, ingenting däremellan. Beslut tas vilken dag som helst hur detta skall lösas, om det skall lösas.

Det gäller att långpassa på

Med några minusgrader och en ganska så värmande sol blev det, som planerat, ett långpass idag. Pressade mig till 20 km, det är ju dags att börja öka litegrann. Kändes helt okej, men nu känner jag mig förstås ganska slut i kroppen. Tur att inte arbetet är fysiskt tungt iallafall, för det är just arbete som väntar om en knapp timme.

Vecka tolv i sammandrag

Då var det dags för en ny vecka, men hur gick egentligen den förra?

Tisdag, onsdag och torsdag var jag fast i transportlöpningsträsket. Det är bra för att få lite kilometer i benen, men någon fart eller glädje blir det inte. Detta beror nog både på att en ryggsäck på ryggen förtar lite av glädjen och att man på väg till jobbet känner sig lite stressad att man skall hinna i tid. På hemvägen är man istället trött och hungrig och inte är man av med ryggsäcken heller. En fördel man dock inte skall glömma bort är att man känner sig mycket vaken när man väl är på plats på arbetet.

På lördagen var det tänkt att det skulle vara vilodag men jag kände för ett lugnt femkilometerspass och så fick det bli. På söndagen avslutades så veckan med en tiokilometersrunda som kändes helt okej.

Den här veckan har jag tänkt att det inte skall bli så mycket transportlöpning utan istället fokus på distans och kvalitet. Jag har gått ut hårt med en vilodag idag måndag och imorgon lutar det åt ett distanspass.

Shopping

I torsdags beställde jag lite prylar från ett för mig tidigare oprövat företag i England, Probikekit. De hade bra priser på lite olika Craftplagg, så varför inte testa liksom? För nedanstående grejer, Elite run knickers, Pro cool mesh tee och Body control socks inklusive frakt betalade jag nästan exakt 450 kr.

Paketet damp ned i brevlådan igår onsdags, så det gick riktigt snabbt också tycker jag. Kompressionsstrumporna testar jag just i denna stund, de övriga sakerna får vänta på lite bättre väder för att utvärderas ordentligt.

Spring och sprang

Nu har jag inhandlat det perfekta komplementet till min vita löparjacka. En svart löparjacka.

Nu skall jag bara klura ut vilken jag skall använda när det är risk att lorta ner sig och vilken som skall användas till finlöpning.

Vårvinter

Eftersom Kung Bore vägrar inse sig besegrad ännu så är vägarna i vår stad återigen till stor del täckta av snö, om än troligtvis högst tillfälligt. Min fasta övertygelse är ändå att vintern återkommer, med både kyla och halka, om inte annat till nästa säsong. Därför fyndade jag ett stycke underställströja i helgen till halva priset vilket i detta fall innebar 150 kr.

I de dryga fem plusgraderna som huserade utomhus på söndagen var det inte läge att prova tröjan i praktiken, men med tanke på hur bra den gamla blå föregångaren från 80-talet fungerat så oroar jag mig inte.

Söndagens 14-kilometerspass var i övrigt riktigt skönt. Planen var att det bara skulle bli 10 km men blev alltså lite längre eftersom allt kändes så bra. Detta gjorde att veckomängden slutade på 48,8 km, alltså inom marginalerna för min långsiktiga plan.

Adios komfortpass, hola fartlek!

Ja, idag blev det inget komfortpass utan ett visserligen kort pass på fem kilometer men med en hel del fartökningar. Inga mirakel ännu såklart, men pressade ned mig till nästan 4-minutersfart under ruscherna där det var bra fäste. Efter en hel vinter med bara lugna pass kan det vara bra att försöka få upp farten lite.

För övrigt också återinvigning av mina Adidas Adizero Adios - vilken skillnad mot cementklumparna jag haft på fötterna under vintern! Det roliga var att under fartökningarna låg jag på ungefär 190 steg per minut utan att det kändes det minsta konstigt, troligtvis en kombination av lätta skor och lite högre fart.

Långpassfalt

Idag blev det för första gången på rätt länge på grund av sjukdom ett långpass. 18,4 km i några sköna och soliga minusgrader då jag även passade på att lyssna på lite musik, både ny och lite äldre.

Den första skivan var Bob Hunds nya, Det överexponerade gömstället, som släpptes idag. För tidigt att ge ett omdöme om musiken, men texterna är som vanligt grymma. Vad sägs till exempel om "salongsberusa rakt in i min famn" och "vill du nu förgifta dig med mig" från låten Lite av varje för ingen? Här första videon från skivan:

Den andra skivan som avnjöts var Manic Street Preachers senaste från 2010; Postcards from a young man. Jag gillade bandet för länge sedan när de släppt Generation terrorists, sedan blev de tråkiga och slog igenom stort och mitt intresse svalnade kan man väl sammanfatta saken kort. Döm därför om min förvåning när jag av en händelse lyssnade på den senaste skivan och fann den riktigt bra. Nedanstående är nog favoritlåten så här långt, riktigt pompös och skön. Lite som Robbie Williams fast bra, kan man säga.

Mer känsla med gummi

Att det är mer känsla med gummi än ståldubbar mot asfalten kan jag skriva under på. Helgens två femkilometers- och måndagens tiokilometerspass löptes alla med mina mest stabila landsvägsskor; Mizuno Wave Alchemy 9. Det är fortfarande uppskattningsvis knappt hälften av GC-vägarna där asfalten är framme, men isen är så pass sträv att det fungerar helt ok utan dubb.

Förra veckan slutade på ganska exakt 40 km, nu skall jag börja öka försiktigt igen så att jag får tillräckligt många mil i benen tills i sommar. Så snart det är lite mer asfalt framme och mina vader känns bättre så dras Adiosen på, det ser jag verkligen fram emot. Terränglöpning är väl inte att tänka på än på rätt länge, antar jag.

Inte håll men uppehåll

Det har ju inte blivit så mycket skrivet här den senaste veckan och jag vill härmed dementera att det skulle ha att göra med inaktivitet.

Jag har nämligen transportat till och från jobbet, tre dagar förra veckan och hittills två dagar den här veckan. Uppdelningen har varit 6,3 km på morgonen och 4,0 km på eftermiddagen alla dagar utom idag då det hittills blivit 8,0 km på morgonen eftersom jag hade lite godare om tid än vanligt. Ett lagom lugnt milpass blev det också på söndagen.

Det som stör är att jag fortfarande är öm i vaderna. Som ytterligare ett desperat försök att lindra detta har jag investerat i ett par kompressionsstrumpor. Förutom att se löjlig ut i knästrumpor så blev jag även 300 kronor fattigare. Jag återkommer med rapport om det gör någon skillnad men redan nu kan jag meddela att de är rätt sköna iallafall.

Transportlöpning

Efter att ha sprungit till och från arbetet ett par gånger nu så har jag lärt mig några saker. Till att börja med så går det mycket snabbare att duscha på arbetsplatsen än hemma. Är man som jag lite morgonfrusen så tar det ofta ganska lång tid att tina upp i duschen på morgonen. När man sprungit till jobbet och alltså fått upp värmen så går det alldeles utmärkt med en jättekort dusch där. Tidsbesparing totalt, alltså.

När det är dags för morgonfika och att ta fram sin medhavda knäckebrödssmörgås ur sin plastbytta så är det lite spännande att se hur den slitits just den morgonen. Så här såg det ut i måndags:

Som uppfinnare leker jag med tanken att lägga in någon form av fjädrande distans som trycker fast smörgåsen och gör att den ligger still. Det blir nog av så snart jag tröttnat på att se denna smuliga syn.

Jag har även skaffat dubbel uppsättning av alla duschprylar som förvaras i ett skåp på jobbet. Det är deo, after shave, hårborste och vax, förutom duschtvål förstås. Väldigt smidigt att ha detta tillsammans med handduk och ett par skor som väntar på en när man anländer. I min löparryggsäck, Lundhags Tempo 20, ryms en uppsättning innerkläder och matlåda, så det är hanterbart med det som måste fraktas fram och tillbaks. Vill man slimma ned packningen ännu mer skulle man ju kunna frakta dit kläder en gång i veckan och kanske även bunkra upp med mat för några dagar. Jag får se om jag orkar med sådan framförhållning vad det lider.

Feber-uari

Då kan alltså februari sammanfattas, en månad som kantats av feber, snor och elände. Vad blev det då? Jo, bara 96 km löpning. Jag hoppas verkligen att mars blir bättre.

DNA - e de nåt?

Med rubrik som en schlagerlåt (ja, de e nåt fel på vissa artisters känsla för språk) är detta inlägg dubbelt aktuellt.

Noterade att det numera finns ett DNA-test som visar om man är en av de 20 procent av befolkningen som har ett medfött skydd mot vinterkräksjukan. Vad innebär det om man vet att man har det skyddet?

"-Ja! Då kan jag fortsätta dricka vatten ur offentliga toaletter!"

Eller?

Vansbro Marathon

Eftersom jag nu har betalt anmälningsavgiften kan jag väl lika bra offentliggöra att det är dags; den första maran skall betvingas.

Det blir i den lilla dalaorten Vansbro av alla ställen. Anledningen till det är lika delar folkilska, närhet till stugan och att jag de gånger jag passerat orten i fråga med bil tänkt att det ser ut att vara riktigt fina omgivningar. Det sistnämnda bekräftas för övrigt av bilderna på hemsidan.

Något som också gör att det känns tryggt är att man kostnadsfritt och enkelt skall kunna byta klass mellan marathon och halvmarathon. Bra ifall man tre veckor innan start känner att det aldrig kommer att fungera. Inte för att det skall bli så, men ändå.

Transportlöpning

Idag var det så äntligen dags att prova på att springa lite igen. Det fick bli lite transportlöpning till jobbet. Med omväg blev det ungefär 6,3 kilometer, fast pulsen låg lite högre än den borde göra, så jag misstänker att kroppen inte är helt återställd än.

På hemvägen tog jag en kortare men dock omväg, då slutade sträckan på 4,0 kilometer. Så det blev ju en mil iallafall. För säkerhets skull tar jag nog en vilodag imorgon och försöker mig på ett pass på söndag igen.

Det här med att springa till och från arbetet är ju lite småknöligt, åtminstone innan man fått in rutinen. Det är ombyte och mat som skall med och dusch som skall ske på arbetet. Men det går säkert att strömlinjeforma rutinen så att det blir hyfsat smidigt, det hoppas jag iallafall.

Filmtajm

Det går ju sådär med löpningen just nu, jag har fortfarande känningar i halsen och rethosta. 

Vad gör man då om inte kollar på en film om löpning? Nu är väl The loneliness of the long distance runner inte så värst fokuserad just på löpningen, men vill man se en film från den brittiska nya vågen så kan man välja sämre filmer än denna. Jag tyckte väl att den var okej, det roligaste var nog ändå att se allas vår kommisarie Morse, alltså John Thaw, i en liten roll som typ 20-åring.

Annars har jag åtminstone förhoppningar om att kunna ta en liten lugn löprunda ikväll eller imorgon.

Sjukt less

Nu blir det gnäll, och det står jag för med det nödvändiga tillägget att det ändå är i-landsproblem och att jag har hälsan i det stora hela.

Men allvarligt; hittills i februari har jag sprungit 50,4 kilometer! Wow, lite drygt en normal veckoranson, fan vad bra! Näe.

Det som i förra inlägget var på gränsen till ont i halsen passerade gränsen strax därefter, kombinerat med snor och elände. Med tanke på att jag var helt borta från träning och arbete i en vecka bara precis innan pga något influensaliknande kunde väl den här förkylningen antingen ha uteblivit eller slagits ihop med febern och eländet veckan innan? Icke sa Nicke.

Jag är så uttråkad att jag har börjat sätta ihop små rimmade dikter, typ "Simmar i ett hav av snor, saknar mina löparskor". Det får stanna där, som tur är finns det ju också färdigskriven litteratur att fördriva tiden med.

Passar även på att desperat prova en del av apotekets förkylningsprodukter. Man kan ju inte bara läsa böcker.