Sådärja, äntligen kändes det bra i kroppen så att jag vågade springa litegrann igen. Det blev 15 km löpning i lugnt tempo, men kilometertiden minskade ändå med några sekunder jämfört med förra gången, troligtvis ett resultat av att jag på ett par ställen sprang på torr asfalt och inte behövde tänka på halkrisken. Det mesta av sträckningen var dock mer eller mindre knagglig is, så det blev ingen jätteskillnad.
Det skall bli så skönt med barmark, förhoppningsvis snart, så att man kanske kan gasa på lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar