fredag 12 augusti 2011

Kolfiber så långt ögat kan nå

Racern inköptes tidigare i veckan, men jag har inte haft tid att ta någon längre tur av olika anledningar. Det har bara blivit ett par rundor på typ fem km vardera, löjligt korta alltså.

Idag var det så dags att testa rundan runt Brunfloviken. Tog inte i så värst mycket även om jag inte direkt slöcyklade heller, men 30,7 km/h blev snittfarten iallafall. Detta att jämföra med 28,2 som snabbast med mountainbiken. Nu var ju i och för sig inte rundan exakt densamma, med mountainbiken brukar jag köra en bit på grusväg först, men å andra sidan finns det några rejäla nedförbackar också. Jämförelsen är alltså inte rättvis på något sätt. Det jag noterade är hur som helst att jag betydligt oftare låg en bit över 30 km/h än jag brukar.


Skam vore väl kanske annars, med tanke på hur mycket mer lättrullade de toksmala däcken är och hur mycket lättare cykeln är. Vikten skall ligga på ungefär 7,5 kilo, att jämföra med 10,5 för terrängcykeln.

Hur man uppnår en sådan vikt är självklart genom att använda kolfiber i ramen och gaffeln.


Det skadar inte om även sadelstolpen är lätt.


Även skosulorna bör bidra till att hålla den totala ekipagevikten nere.


Det enda jag saknade på turen var kadensmätaren som sitter kvar på mountainbiken. Får se om jag bara flyttar över den under den lilla kvarvarande säsongen eller om jag köper en till redan nu. Jag debatterade faktiskt lite med mig själv under cykelturen hur jag skall göra, det är ju faktiskt mer intressant med kadensen när man cyklar landsväg än i skogen, ungefär som det är när det gäller löpning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar